Nu blir det snart att dyka ner i ett varmt bad i ett desperat försök att lindra träningsvärken. Samtidigt blir det lite pluggningen som sedan följs upp av hockeyn.

Nu är det inte långt kvar, HELT JÄVLA UNDERBART!

Innan jag hann öppna ögonen imorse, redan innan jag ens hann inse att jag var vaken skickade mitt ANS signaler för fullt som beordrade hjärnan att inte röra på benen. Men tyvärr så är hjärnan en diktatur liknande struktur som inte gillar att ta emot orders från andra och blev därav provocerad att röra på benen ändå. De första timmarna av dagen var verkligen konstiga. När jag rörde benen eller gick kändes det inte så mycket. Men när man gick i trappen, låg i sängen eller satt ner så kände man av träningsvärken. Nu har det utvecklats till en normal träningsvärk som gör ont när den ska. Men det allra skönaste är att jag för första gången på 3½ år har jag inte mer träningsvärk i högerlåret än i vänsterlåret. Den enda skillnaden är att högerlåret är lite stelare när man genomgår en ordentlig undersökning. Så jävla underbart! Äntligen känns det som det som den saken som bofast sig i mitt tröttnat och börjar packa ihop sitt för att ge sig av.

Har pluggat effektivt sedan klockan tolv nu. Det har väl gått si så där. Men nu ska jag göra det som jag alltid gör dagen innan en tenta. Helt andra saker och inte tänka ett skit på det. Nu ska man se minst ett avsnitt av den serien som jag valt ut till min nya drog, Mr. Sunshine. Har inte den blekaste aning hur man ska överleva fram till den 15 april utan Supernatural. För att inte tala om hur länge man överlevt utan nya avsnitt av Meriln. Detta är inte okej! Just av den anledningen så måste jag nu finna nya saker att titta på.

//Jenny

De senaste dagarna har jag känt ett sådant absintens, värre än vad jag någonsin känt tidigare. Det är seriöst sjukligt. Det känns i hela kroppen och jag känner seriöst ett stort tomrum inom mig. Jag saknar fotbollen så sjukt mycket! Jag saknar verkligen känslan av att stå i mittcirkel på någon gräsplan, känna dobbarna gå emot underlaget och se varenda spelare framför mig. Att se dem alla, känna en viss nervositet, samtidigt som man har stenkoll på vart alla är, vart de är på väg och veta hur man ska agera. Jag saknar känslan av att spinga, känna hur benen egentligen vill ge vika, hur alla energi och ork sakta försvinner ur kroppen, men trots det så finner man orken och motivationen att hinna först fram till bollen. Jag saknar att känna irritationen från personen som står bakom ens rygg när man lyckats sabotera dess planer och mål, jag saknar känslan man fick då man få rätta till någon annans misstag. Jag saknar höra Janne och Micke skrika vid sidan. Saknar Dannis pappa sjukt mycket och hans otroligt entuastiska stämma när det blev en frispark i närheten av motståndarmålet. Framför allt saknar jag att vända mig om mot publiken och se pappas ansikte lysa när jag gjort något bra. Saknar just den delen så mycket så tårarna kommer.

Det är så sjukt när jag tänker på det. Hur mycket jag kan saknar något som jag inte haft på flera år. Samtidigt känns det ännu mer overkligt att tänka på att jag faktiskt inte spelar längre. Tänker bara på brevet vi skrev till oss själva i sexan. Kommer så väl ihåg känslan jag fick de två gånger jag läst det efter vi fått tillbaka dem. Det är så overkligt. Tänk hur livet kan utspela sig och hur småsaker kan förändra det så radikalt. Fan var jag saknar Skogås-Trångssunds Finaste Flickor. Gässen i skorna.

//Jenny

Dagen knep var att kliva upp, sammanställa allt, äta frukost och sedan göra sig iordning för vilken dag som helst. På så vis kan inte ens mode dra ner en effektivitet.
Lyckan över att ha en sammanfattning på 14 sidor istället för 20 är total. Vad som är ännu skönare är att dessa ark är fyllda med frågor varav ca 15 av dem är de enda som kommer dyka upp tentan på fredag. Ja, sådan tur i oturen har man när man går i den första och enda klassen som läser sådana exklusiva saker som Estetisk psykologi.

Satt ute och plugga på altanen i solen, kunde t.o.m. sola. Men fick göra det så länge eftersom det kom en söt elektriker och knacka på dörren som skulle fixa telefonledningen. Fick då istället befinna mig i närheten av dörren eftersom han skulle fråga en massa saker. Nu är han äntligen klar och man har sitt älskade internet tillbaka. Klickade mig precis in på facebook och såg något av det gulligaste jag någonsin sett. Jag är någons favoritidrottare. Blev alldeles varm och mesig inombords nu. Ska nu samla krafterna och tankarna och sedan traska ut på en promenad innan det blir alldeles för sent. Nu såg jag att jag står som favoritidrottare hos två personer, vilken underbar dag!

//Jenny

Jag känner att jag kommit in en deppig period igen. Vilket beror på en mängd olika faktorer, i olika storlekar, med olika effekter, kända och okända. Men huvudfaktorn är ju inge snack om saken. Idag har jag planen klar framför mig. Plugg, promenad och gym. Tyvärr så har man inget sällskap till promenixen, jag som verkligen ville ta en rejäl walk. Men man har ju några timmar på sig att ragga sällskap. Om någon läser detta och tycker en promenix på eftermiddagen med mig som sällskap inte skulle helt fel kan ju DU höra av dig. Även om jag vet att alla är upptagna med andra saker.

dagens låt I guess

Precis när man skulle lägga sig igår så slog man på tvn och råkade se att Supernatural började fem minuter senare, självfallet kunde man inte ignorera detta. Så fort Dean dök upp så började man pinsamt nog nästan derggal. Tyvärr så har han tappat ett eller annat de senaste säsongerna.
//Jenny

inte så svårt att lista ut vem jag hade varit på denna bild

Nu är jag så duktig så jag har äntligen besvarat mina 16 frågor av de numrerade. Har nu endast 22 artikelfrågor kvar, woho! Ska snart svara på dem jag redan har antecknat på lite olika ställen och sedan får det vara för idag. Ska ta tag i den jobbiga biten imorron när man har hela dagen på sig. Förutom att plugga ska man även ta sig en rejäl sovmorgon.  Är verkligen i stort behov av sömn, har sovit så sjukt dåligt den senaste tiden. Under mina powerbreaks så tittade man runt lite på datorn. Alltid lika roligt att hitta gamla bilder, egobilder som bilder på vänner. Så många minnen som överrumplar en.

Idag insåg jag och Johanna att det inte är långt kvar till vi drar på vår efterlängtade tripp. Helt sjukt hur snabbt den dagen har närmat sig. Börjar ju blir dags för att man bestämmer sig för vad som ska tas med samt växlar pengar. Vad som är ännu viktigare är att vi måste planera allt som ska planeras innan den stora dagen. Fy farao vad jag längtar! Har verkligen planer på att go wild i Arsenal shoppen. Om jag känner mig själv rätt är det de enda jag kommer hem med, iaf det enda nämnvärda. Men nu är det nog dags att återgå till frågorna, annars lär jag somna på tangentbordet lite senare.

//Jenny

Med tanke på den morgon jag fick så är det ett under att dagen inte varit helt katastrofal. Det värsta jag vet är stressiga mornar som inte utspelar sig som de ska. Men lyckades ändå överleva den och vända det hela till något positivt. Mötte upp Sandra på Södertörn och vi hittade direkt till salen, dock hade jag lite problem att öppna dörren. Frågorna delades upp och redovisningarna började. Lite otur för mig bestod den största delen av svar till Sandras frågor. Men, men man överlever. Kände mig som en zombie så ställde in kvällen träning, dessutom behöver jag tid för att besvara frågor.

Åkte in till stan där man träffade en alltid lika glad Johanna. Vi styrde stegen direkt mot blodcentralen där vår vänskap tydligen lös klarare än stjärnorna på en stjärnklarhimmel. Efter kvartalets gärning så traskade vi mot vårt nya favoritmatställe där jag körde på ett säkert kort. Gott och mumsigt var det, precis som förra gången. Efter det traskade vi runt lite grann i Gallerian innan vi började röra oss på centralen. Eftersom Johanna skulle jobba så fick man åka hem själv. Vilket inte var så tokigt eftersom jag då fick stå och mysa på centralen medan iPoden beslöt sig för att spela Not now och Den glider in för mig. Gladast idag är jag över min påse, helt underbar! Ska i framtiden ta med mig den vart jag än går.
Nu är det dags för en kortare återhämtning och sedan plugg. 32 frågor har man kvar nu, vilket känns som en otrolig lättnad.

//Jenny

När Maria i fredags försökte förvarna oss genom att poängtera hur vissa elever tror att man kan klara genom att bara läsa föreläsningsanteckningar fast man aldrig skulle kunna göra det ville jag börja skratta. Självfallet så höll jag tyst, att skratta hade ju varit som att skjuta sig själv i foten och sådana dumheter kan man ju inte hålla på med. Nu sitter man med de 75 frågorna varav 42 handlar om de äckliga artiklarna som jag fortfarande inte läst. Efter en timmes besvarande av 6 frågor är jag riktigt trött på skiten, men tyvärr så har man inget val. Lyckligtvis är jag så kreativ att jag på en liten genväg, slängde iväg ett sms till Sandra, hon nappade direkt och genast känns det så mycket lättare. Nu kan jag t.o.m. unna mig att titta ordentligt på semifinalen lite senare. Ska nog även ta ett litet break nu och spela en eller två banor DW.

Unnade mig idag en rejäl sovmorgon, behövde det, både fysiskt och psykiskt. Men trots det kände jag mig helt utslagen när jag väl klev upp och kan inte direkt påstå att man mycket energi nu. Skyller allt på gårdagen, med all rätt. Idag ska man annars dricka jättemycket med tanke på morgondagens aktivitet. Allt för att underlätta saker och ting.
//Jenny

Är inte alls så trött som jag egentligen borde vara nu. Faktum är att jag skulle kunna påstå att jag inte är trött överhuvudtaget. Men ska ändå krypa ner i sängen om en kvart eller så och försöka tvinga mig själv till sömns, finns ändå inte så mycket annat att välja på. Känner mig inte helt 100% taggad på att vakna upp imorron med den träningsvärk jag förväntar mig att få för att sedan plugga hela dagen. Dessutom med en tidsförlust på en hel timme. Men vad har man för val?

Johanna den lilla saken gödde verkligen upp mig idag med det mesta, gick säkert upp 13 kg eller så de få timmarna man var med henne. Men tycker faktiskt att jag förtjänade det efter passet jag och Rohie körde. Dessutom ska man göra en god gärning på måndag och en tidig belöning är ju aldrig fel. Sitter just nu och lyssnar på den helmysiga låten, Difference in me. Men nu ska man nog påbörja laddningen för sängen.

//Jenny

Nu är det riktigt nervös. Tydligen är vi i min släkt riktigt kassa på att tippa macther vilket lett till att potten ligger nu på 425 kr. Dessa 425 kornor skulle passa perfekt i min ägo.

Att gymma efter en alldeles för kort nattsömn är inget jag vill återuppleva. Så 02:20 slängde man iväg ett sms och bad om att skjuta gymtiden en timme framför. Som tur var fick man ett godkännande. När klockan sedan ringde för andra gången var det bara att studsa upp och slänga i sig något så magen inte var helt tom. Vi körde på och gjorde allt som stod på det nya programmet med undantag från att några saker kortades ner. När vi lämnade gymmet var vi båda nästan helt slut oh längtade verkligen hem efter mat. Fick en stund efter vårt farväl sms från Rohie då hennes syster ursäktade sig eftersom det vi gjorde idag egentligen skulle ha delats upp på två dagar då hon trodde vi gymmade varje dag. Så idag var vi allt bra duktiga. Fick även en halv inbjudan från Johanna, så vet inte riktigt ännu hur planerna för kvällen se ut.

Idag har man fått se hela två skrämmande saker. Den ena var innan gymmet och den andra var efter. Båda två har gett mig men för livet på ett eller annat vis. Nu ska man springa upp för trappan och hoppas att man slipper se en tredje hemsk sak, vilket skulle vara om någon annan snor åt sig den stora hockeypotten.

//Jenny

Rohie’s kära syster har varit så gulligt och tagit en del av sin dyrbara tid för att lägga upp ett träningsprogram åt henne och mig. Det hela blev ännu seriösare än vad jag hade räknat med trots Rohie’s förvarningar. Fick programmet igår och studerade det lite närmare tidigare idag i väntan på Cracky. Tydligen är det något som ska köras i fyra för att vi sedan ska luska fram ifall den träningen gett resultat och utefter det ska ett nytt program läggas upp. Nästan lite läskigt seriös, men kan inte besluta mig för om jag är rädd eller peppad. Innan den gudomliga maten man fick serverad idag så skedde ytterligare en sak som gjorde en lite undrande. Men nog funderat över det.

Cracky och min spelkväll var ganska så fail. Det gick verkligen sämst att spela och när den stora bomben släpptes fanns det inte så mycket annat att prata om än just det ämnet. DW och tjejsnack kändes verkligen som den perfekta kombinationen! Följde sedan med in till stan för att plocka upp Jonna och skjutsa henne till nästa destination. Efter det gled jag och Cracky runt lite grann och tog bl.a. en sväng förbi vår älskade Trångsundskolan och led med de elever som vistas där nuförtiden. Ganska kort efter det åkte vi hem till för att spela Sly i cirka 15 minuter innan det var dags för Cindy att leka taxi igen. Grät då en liten stund i min ensamhet. Sitter nu här och borde egentligen lägga mig, men är inte speciellt trött. En jobbig person på msn försöker tvinga ur mig ett seriöst ämne att konversera om. Själv har jag bara ångest inför morgondagen. Gym vid tio, sedan plugg och en helt tom kväll. Låter som en toppen lördag.

//Jenny

Under mitt eftermiddags spelande så insåg jag en sak, DW är inte längre roligt att spela ensam. Speciellt inte nu när man inte har så många gubbar att välja på. Därför beslöt mig för att gå ut på en promenix och svänga förbi mormor och morfar igen. Allt för att minimera risken att under kvällens dejt tröttna på mina favoritasiater och dess livsmål.

Hos morföräldrarna fick man ta hand om några rester från gårdagen. Mormor försökte även få mig att inse att vad jag än gör och hur jag än bete mig kommer mannen i mitt liv en dag bli gubbe. Men jag vägrade att acceptera det. Dessutom fick man digga loss lite grann med morfar medan vi lyssnade på en av mina sysslingar och den låt han lagt upp. När jag kom hem igen upptäckte jag till min fasa att all snö nästan försvunnit utanför min dörr. Vilket betyder att jag numera inte kan upptäcka ifall någon klampar runt utanför mitt fönster, så nu är det fritt fram för alla läskiga stalkers att besöka mig utan att riskera att bli upptäckta. Nu blir det mat och sedan får man snällt sitta i rummet och invänta att min lilla smultronpaj ska dyka upp.

//Jenny

Smaskar i mig en god lassange just nu, vilket är dagens lunch. Helt idiotiskt att lägga ett seminarium mellan 11:00 – 13:00, vad tänker de egentligen med? Lämnade Sprite:n i kylskåpet och tog med mig Pagon ner istället, pluspoäng till mig tycker jag. Att ha seminarium idag efter en helt ledig vecka var inte det mest optimala. Det fick mig att inse mitt under genomgången att idag är det fredag och jag vill göra något. Känner egentligen inget direkt sug efter en viss aktivitet, mer efter sällskap. Sedan spelar det ingen större roll om man får sitta på en parkbänk i tre timmar, eller hemma hos någon och glo in i vägg eller har världens minnesvärda kväll, så länge man har sällskap som jag inte kallar mor och far så är jag nöjd.

Men nu ska jag fokusera på maten, annars lär man aldrig bli mätt.

//Jenny

We never seem to find the place or time
to say what's on our minds

Kom nyligen hem från mormor och morfar. Besöket där lärde mig en sak, jag hade valt helt fel kläder. Kjolen jag hade på mig är inte till för kalas eftersom den inte var nådig att ha på sig efter man smaskat i sig en eller två saker. Men å andra sidan ska man inte klaga eftersom det inte finns något härligare än att efter ett sådant missöde komma hem och byta om till mjukisar. Besöket fick mig även att inse vilket härligt ärlig liten sak jag har till kusin. Idag påpekade han återigen hur jag liknar en viss karaktär i Sagan om ringen trilogin. Dessutom sa han en sak till mig som jag fortfarande inte vet hur jag ska tolka. ”Jenny, du är fulare i svarta ögonfransar. Det är sant!”, tror att han egentligen syftade på ögonskuggan och inte mascaran men man vet ju aldrig med den saken.

Hann hem för att se slutet på hockeyn. När Färjestad sköt in 4-2 målet skrek jag av lycka men överröstades fort av mamma och pappas skratt. När vi alla tre lugnat ner oss sa pappa det vi alla tänkte, ”skadeglädje är den sanna glädjen”. Med det syftade han på att mormor bara var några sekunder från att vinna 350 kronor och mitt vrål var enbart av glädje eftersom hoppet för mig att kamma hem potten fortfarande lever. Kalla mig girig och barnslig, men det är inte okej att någon annan än jag vinner den potten. Jag har vakat över den och fått agerat bookie alldeles för länge nu för att släppa ifrån mig den.
Nu är det sudden death mellan LHF - SAIK och sedan ska man spela DW!

//Jenny

Jag smälter ärligt talat när Shane sjunger

Kom precis hem efter en lunch med Jonna i centrum. Lunch och lunch, för min del var det frukost medan Jonna kallade det lunch. Blev lite prat om gamla bekantskaper samt det helt otippade ämnet hockey. Efteråt var hon så söt så hon skjutsade hem lilla mig. Nu ska man göra det sista rycket med städningen och fixa det sista. Efter det blir det duschen och sedan traska hem till morföräldrarna för att gratta mormor och bråka med gnagarLasse.

//Jenny

Eftersom man varit lite halvdålig den senaste tiden med updates så bjuder man på en rejäl uppdatering idag med flera inlägg. Städningen fortsatte idag, segade på som vanligt. Hann dock inte med allt, men har nu endast skakning av mattor, damsugning och moppning kvar. Ska ta allt det imorron eftersom jag och damsugaren aldrig kommer överens när det är mörkt ute.
Har faktiskt en väldigt bra anledning till varför man inte hann med allt idag. Mamma och jag tog en liten shoppingtur mitt under dagen. Kom hem med lite grejer, men det som gjorde mig allra lyckligast var den kavaj som jag såg igår med Rohie. Är verkligen helt förälskad i den och längtar till det varmare vädret så man kan börja ha den som jacka. För det är en jacka, vad mor än säger.

Ringde även om passet idag, men det slutade i katastrof då jag inte fick reda på någonting. Slängde i min vrede ner telefonen i sitt lilla bo och sedan fick mamma agera vägg. Ska göra ett nytt försöka imorron. Nu ska jag klättra upp för trappan och utnyttja den oemotståndliga charmen man verkar besitta idag. Sedan ska kvällen rundas av med Bourne och lite kärleksmums. Men innan bestigningen ska man slänga in den tredje tvätten för idag.

//Jenny

Under städningen fann jag den s.k. citatboken från förra årets roadtrip. Medan man läste igenom den kunde man inte låta bli att skratta. Ska nu bjuda på det klockrenaste utdraget.

25/7 2010

I kön till donkens drive in, samtliga sitter utan Bh.

Man kan iaf inte påstå att det var en lugn och avkopplande resa vi gjorde genom de södra delarna av vårt avlånga land. Vilket minne, skrattar fortfarande åt det samt det som hade skett innan och det som skedde efteråt när jag som den enda passagerare i baksätet fick det hedersfulla uppdraget.
Slutligen vill jag meddela att dag tio, 31/7 slogs rekordet för sista gången. 212 blev siffrorna.

//Jenny

Blå är en av de tre grundfärgerna,
blå har den kortaste våglängden av dessa tre (cirka 470 nm).

Blått kopplas starkt samman med stillhet och lugn. I motsats till bland annat rött, orange, och gult är blått kopplat till medvetenhet och intellekt. Överanvändning av blått kan framträda som kallt eller likgiltigt. Många ser blått som den universellt bästa färgen eftersom den har flest positiva associationer och fåtaligast negativa associationer i olika kulturer. Blått ses som tillförlitlig, pålitlig och hängiven och är reformavvisande och högt ansett. Det associeras ofta med djup och stabilitet och symboliserar tillit, lojalitet, visdom, förtroende, intelligens, tro, sanning och himmel. I vardagligare språk har blått kontradiktoriska innebörder och representerar vitt skilda saker. Det står för ädelhet och hävd, men å andra sidan också för sjuklig- eller snuskigheten.

Det verkar som vi har fått besök på min lekstuga igen. Såsom vi brukar få på våren och sommaren. Lilla Oliver och Jennifer är så otroligt söta och hur blyga och diskreta de än är när de lekar där så lyckades de alltid lämna spår efter sig. Denna gång är det dörren som står öppen medan stolarna har flyttats om.

Försöker samla mod och kraft att fortsätta gårdagens städning. Precis som väntat kom man inte så långt, men har ju hela denna dag på sig. Det går lite sisådär med uppladdningen, antar att jag måste äta någon form av frukost innan dess, annars lär man falla ihop i en av byrålådorna. Om jag ska vara ärlig så har jag nästan endast kavajen jag förälskade mig i igår i tankarna. Funderar på att flirta lite med mamma eftersom hon ändå måste åka och köpa present till mormor snart. En sväng förbi och man gör ett onödigt men älskvärt inköp innan London. Jag som inte skulle spendera ett öre på kläder innan den resan.

Idag fortsätter min Matt Damon vecka. I lördags var det The Adjustment Bureau, igår True grit och idag går Bourne på tv. Funderar nästan på att se Bagger Vance bara för att eller ge Bröderna Grimm en ny chans.
Fick igår världens sug att spela DW. Har nu deadline innan det sjunde spelet släpps. Vilket gör att man i stort sett kan glömma att man hinner värva spelet återigen. Men hoppet är det sista som överger människan.

//Jenny

Jonna och Cindy, det är inget annat än en befrielse att umgås med dessa två fröknar.
De är värda två guldbitar var!

Snart kommer pappa hem och det är fortfarande ljus, fy fan vad underbart! Idag har man lekt hemmafru. Började med att man åkte med mamma och uträttade några ärenden efter dem var väl utförda och man återvänt hem så påbörjade jag ett projekt som stått på att göra listan länge. Sydde mina gardiner. Blev precis klarar med dem så har ännu inte hunnit sätta upp så kan inte avslöja resultatet. Så fort jag var klar med dem rusade jag ner till mitt rum för att lyssna på den låt som jag haft på hjärnan den senaste timmen och dansat runt lite diskret till under tiden man fållade. Kan även erkänna att jag nu utsett mig själv till mästarinnan på fållning.

Nu ska man prova den nya tröjan samt leta fram gardinstången som snart ska prydas av dagens mästerverk. Sedan står mat, gym och jordgubbsätning på agendan. Slutligen sovdags, helt sjukt hur trött man kan bli av att sitta vid symaskinen ett par timmar.
Igår insåg jag och Johanna något som gjorde oss riktigt stolta. Vi är inte längre så lättskrämda av oss. De två senaste avsnittet om Sheriffen och hans zombievärld har inte skrämt oss. Vi har blivit så sjukt modiga att det inte är sant. Slutligen vill jag nämna att Johannas löfte hon gav till mig i torsdags häll inte speciellt länge. Igår skickade hon sms då hon berättade den otroligt glada nyheten. Jag sa att jag skulle lyckas!

//Jenny

All things come to those who wait, sometimes they just come too late
And if we never speak again, I don't wanna make that mistake
We never seem to find the place or time, to say what's on our minds

So tell me everything now, don't leave anything out
I'll tell you all my fears, my mistakes
before it's too late

I don't wanna wake up one day, wondering if I shied away
From something that once seemed so hard, one thing that's so simple to say
Why do you always hide, your tears when you cry?
Isn't it time you try to?

Just nu är jag så otroligt modig som sitter och tittar på The walking dead. Om jag ska vara ärlig är det paus just nu när dessa ord skrivs, så nu ligger fokuset på Brian och hans musik. Idag förlorade man sin Avataroskuld, om man nu kan uttrycka sig på det viset. Filmen var väl helt okej, men folk hade verkligen höjt mina förväntningar till skyarna. Efter filmen tittade man på hockeyn då jag faktiskt var relativt nära att kamma hem potten på 325 kronor. Men den ligger fortfarande kvar till tisdagens matcher.  Något mer om dagens match än så tänker jag inte nämna. Åkte hem till systrarna Ah efter middagen där vi spelade MAD, Fia med knuff och tittade på Big brother.

Nu sitter man som sagt här hemma och filosoferar över saker och ting. I fredags lärde jag mig t.ex. en riktigt bra lärdom, Gravendals cider är fan inte gott och därför ska man inte köpa något sådant i framtiden. En annan sak som också funnits i tankarna de senaste dagarna är artikeln Johanna berättade hon läst, tydligen handlade den om att kvinnor är gjorda för att vara singlar och klarar det bättre än vad män eftersom de har större behov av att ha ett förhållande. Har även känt mig oerhört opeppad på att skriva högskoleprovet, något som man blev ännu mindre sugen på när kallelsen dök upp idag. Ska nämligen skriva det på Värmdö gymnasium, så weird så det finns inte.

//Jenny

Det är inte roligt när man upprepar en sak för en själv om och om igen. Man försöker verkligen trycka in det i skallen, övertala en själv. Men ju mer man försöker, desto uppenbarare blir det, att den enda sanningen är dess raka motsats.

Riktigt underbart är det att vakna upp på söndagsmorgonen och känna av träningsvärk från fredagens aktiviteter. Vad som var härligt var dock att efter legat och halvsovit, snurrat runt och bara legat stilla och stirrat i de 3½ timmarna i sängen som jag gjorde idag så insåg jag en sak. Min säng är alldeles fantastisk. Den är så stor, så varm, så mysig, så mjuk och helt underbar. Det finns bara en liten bagatell som saknas, men inget som man direkt kan påstå att man lider av. Man har ju alltid dessutom Isbjörnen och Fido som sällskap.

Så det blev ingen tidig morgon för min del. När klockan ringde beslöt jag mig för att helgen var till för återhämtning och därav uppgiftlös. Dagen är dock redan planerad. Den blev det inom loppet av 20 minuter. Nu försöker man ta igen en liten del som man missat inom filmvärlden. Tittar för första gången på Avatar. Lagom till att den är slut börjar hockeyn och då jävlar ska historia skrivas. Slutligen blir det lite kvalitetstid med Jonna. Men nu är det dags att fokusera på filmen.

//Jenny

Ibland får man lusten att skrika rakt ut och i samma veva slå sönder något

Är så trött just nu så jag vet inte vad. Det kan bero på gårkvällen, fötterna som värker eller faktumet att vi traskade runt som galningar i stan. Dejten var som precis som väntat helt sagolik, men var tvungen att dumpa Rohie precis innan filmen vilket hon tog oerhört hårt. Det hela bröt ut i ett bråk som varade under reklamen innan filmen. Det höll på att lösa sig eftersom vi båda kände att efter filmen, när Matt Damon var ute ur bilden, skulle vi kunna ge det hela en ny chans och bitarna av Rohies bitar började limmas ihop. Men tydligen sa jag något precis innan filmen som gjorde att den chansen flög iväg för att aldrig mer återvända.

Filmen var helt okej. Dock hade vi båda alldeles för höga förväntningar om den, och förstår inte för fem öre vad idioten som påstod att filmen var som Bourne menade. Sista halvtimmen var klart den bästa i filmen. Av en mängd olika anledningar, men framförallt för det var då hatten åkte på. Yepp, Damon i hatt gjorde hela filmen.

På vägen ut till bussen gick man från en superhög topp till en superlåg dal på bara några sekunder. Visst är det härligt att det börjar bli varmt, men det har ju även sina nackdelar. Ordentliga nackdelar. Nu ska jag plocka ihop lite grann på rummet. Funderar på att gå upp tidigt imorron så man får allt som ska göras imorron gjort.

//Jenny

Sitter just nu och sjunger med den bästa svenska låten som någonsin gjorts. Finns inget som ens kommer i närheten av Nick Borgens och hans mästerverk han gjorde 1995. Suktar även sjukt mycket efter en pizza nu, men sådan skräp mat ska man inte äta idag. Nej, denna dag har varit planerad sedan länge med både valet av mat och aktivitet. Lite fail att det hade försvunnit ut ur mitt system och jag inte kom ihåg det för en timme med tanke på att jag längtat så länge. Om några timmar ska man sätta sig på bussen, åka mot Rohie och sedan in mot den stora staden.

"Jenny är så härligt diplomatisk"

Gårdagen då. Utgången blev inställd, istället åkte man med Jonna, Josse och Cindy för att spela bowling. Efter en urusel inledning så ryckte man upp sig, vann över de övriga men det gick verkligen sämst. Jonna och jag valde att skylla på alkoholen och den helt stördaskorna vi lyckades få tag på. Eftersom Cracky tog körkort för inte allt så länge sedan var Jonna alldeles salig över att slippa köra bil, vilket ledde till lite cruising i Stockholmsområdet. Under den tiden fick jag sitta i baksätet och leka alkis själv medan Jonna skulle koncentrera sig på att skicka sms. Efter mycket om och men kom vi iaf till en hemmafest, som mer liknade en tillställning då den inneboende bjudit in sina vänner och krökande gick kanske en aningen över styr. När man kom hem var jag så trött så jag ville inget annat än att krypa ner i sängen och dö, men som alltid har man vissa saker som göras innan John Blund hälsar på, så det tog lång tid innan man dök ner i sängen. Jag fick iaf min händelserika kväll som Jonna sa, vilket var oerhört skönt. Hade inte varit glad om det blivit ytterligare en hemmakväll.
Nu ska man hitta något att äta och något att ha på sig senare ikväll.

//Jenny

Enligt Jonna har jag mat i tankarna hela tiden. Vilket inte gör så mycket eftersom jag ändå inte är ett fetto som rullar fram utan bara ett halvfetto som studsar fram. Den smarta har nog redan räknat ut att jag just nu äter och har precis avslutat ett samtal med min nära vän Jonna. Fick då höra lite smaskiga nyheter om en viss person som man aldrig kan få nog av att höra saker om, samtidigt så man är så trött på människan så man har lust att halshugga henne. Fick även höra den glada nyheten om lilla Cracky och gårdagens event. Är så stolt över min man!

Idag var det föreläsning, gym och utgång som stod på listan. Har hunnit med föreläsningen, gymmet ska bli vid fyra och utgången är ännu inte helt spikad. Har en förhoppning om att man kommer kunna se klart hela Djurgårdens match, men man vet ju aldrig.
Nu blir mat, Merlin och lite fifa.

//Jenny

Even if you go too far I love you just the way you are!

Om tre veckor blir det bye bye Sverige och Hello London!

”Lägga oss tidigt?” frågade mamma igår när vi båda satt helt döda i soffan. ”Mmm, kanske” blev mitt svar eftersom jag vet hur det blir när jag bestämmer sådana saker, jag lägger mig alldeles för sent. Men igår var det ingen vanlig dag. Började med att man somnade i soffan och sov igenom 1½ period plus en paus, vakande upp några minuter innan slutet och hann se Djurgården vinna. Innan klockan var halv tio hade jag redan hunnit borsta tänderna, bytt om, värmt värme kudden och tvättat bort sminket. De som känner mig vet att jag aldrig sover någon annanstans än i min säng under natten om jag inte är sjuk eller halvdöd. Mamma blev självfallet orolig och undrade ifall jag var sjuk. Men jag ignorerade hennes moderliga instinkter och gick istället raka vägen ner till mig, kröp in under täcket och sjönk in i min dvala. För första gången på flera år somnade jag frisk innan klockan var tio.

"Han gör mitt liv just nu"

Sov nästan elva timmar, när man vaknade låg man kvar och myste i sängen tills jag blev tvungen att kliva upp. Hoppade på bussen som gick 12:55 från mig mot Huddinge. Mötte sedan upp Johanna så åkte vi in till stan och gjorde det vi brukar göra. Gick runt, pratade om allt mellan himmel och jord och fikade. Vi fann oss ett nytt favoritfik, och som vanligt var det ett antal människor som överdrivet intresserade lyssnade på våra konversationer. Det märktes även tydligt att det var torsdag eftersom vi sprang på flera konstiga människor. Han som tog priset var killen som beslöt sig för att ställa sig rakt framför oss utanför centralen mot bilvägen och slå sig en drill. När man hoppade på den älskade bussen 742 så var lyckan total. Dels för man slapp umgås mer med Emma och Johanna, men framförallt för jag äntligen fick lyssna på min låt.

Nu ska man spela lite fifa!

Är på ett otroligt bra humör idag. Känns som man nyligen skrivit klart en tenta eftersom känslan av befrielse är total! Frågar ni mig gick redovisningen åt helvete, allt som kunde gå fel gick i stort sett fel men enligt mina gruppmedlemmar gick den bra. Jag väljer dock att fokusera på det jag sa till Jonna. Jag överlevde, och nu är skiten över. På vägen hem satt man bara myste, vädret var helt underbart, man fick sig en liten promenad och väntetid på bussen och under hela färden spelade min iPod endast bra låtar för mig. Det var t.o.m. så att traskande från bussen och hem till mig var alldeles för kort. Men det gav mig tid att fatta beslut. Om jag vinner potten ikväll ska jag köpa väskan jag spanat in under en längre tid, om jag inte vinner så blir det inget inköp … troligen. Det allra värsta är att jag har en stark känsla av att någon kommer kamma hem potten ikväll och det känns inte som det är jag.

Är även lycklig för jag har nu tvingat Johanna att umgås med mig i hela två dagar. Imorron ska vi träffas och göra gud vet vad. På fredag har jag lyckats tjata till mig en utgång, äntligen. På lördag ska man träffa Rohie, få sin födelsedags present och bara njuta. Har verkligen sett framemot den dagen hur länge som helst och den sötungen är bara för underbar.
Nu ska jag luta mig tillbaka, sjunga med till den underbara texten i Twisted och njuta av resten av dagen
//Jenny

Är kluven just nu, riktigt kluven. Jävla skit serie. Men antar att man är mer eller mindre tvingad att hålla på HV71, hur gärna man än vill att de ska åka ut så går det emot allt jag vet att hålla på de äckliga råttorna. Nu ska man gå igenom powerpointen ännu en gång, skicka den, skriva ner allt som ska sägas till varje slide kanske öva lite på det samtidigt som man tittar på hockey. Helt jävla underbart!

Eftersom man har redovisning imorron som jag väljer att tolka som en tenta så vill jag göra något riktigt skojigt efter. Men mina vänner är muppar och alla jobbar eller har annat för sig. Så är just nu riktigt besviken på dem. Jag som ville ut och fira den stora bedriften. Aja, får väl gå vidare till nästa projekt som jag döper till helgnöje.

//Jenny

Sometimes it's the little things we like, we pretend to hate them.
These things make other people fight, but in you I love them.

Nu är klockan tolv vilket betyder att man ska börja med pluggandet. Vet inte riktigt varför jag skjuter upp det, egentligen är det superlätt, men oerhört tråkigt. Dessutom vill man väl inte påminnas om att man imorron ska hålla en redovisning i 7 minuter inför 60 pers. Saknar gymnasiet då det var fem minuter inför fyra personer, fem med Annie. Men nu ska man väl få det gjort så nerverna kanske kan lugnas en aningen.

Igår var jag riktigt irriterad. Glädjes över att Djurgården vann såklart, men resultatet. Hade beslutat mig för 3-3, precis när jag skriver upp det på det gyllene pappret träffades jag av en blixt från klar himmel och siffrorna 4-2 ploppade upp. Började då vela som jag vet inte vad, men eftersom man är så erfaren av det så vet man, ju fortare man bestämmer sig desto bättre. Valde då att gå på första intuitionen, även om det inte kändes helt hundra. Hade kunnat blir 250 kronor rikare. Men tydligen vill den svenska hockeyvärlden att jag ska få vinna en större pott lite senare. Kanske redan imorron. Nu blir det miljöns påverkan av kreativitet …
//Jenny

Enligt Johanna skulle jag ha blivit mördad inatt av min stalker. Snäll som hon var lät hon mig även bekanta mig med ljudeffekterna så jag inte skulle bli så rädd. Tydligen så hade han andra planer eftersom han aldrig dök upp, vad jag vet iaf. Jag lever ju, så man kan alltid hoppas att man slapp ett besök. Vad det gäller mardrömmarna jag trodde jag skulle få efter gårdagens The walking dead så minns jag dem ej. Var faktiskt riktigt länge sedan jag sov så gott jag som gjorde inatt. Vaknade inte upp en enda gång och kände mig helt utvilad när klockan ringde imorse. Tog dock en rejäl sovmorgon istället för att hoppa upp och skriva onsdagens redovisning.

Kvällens och Djurgårdens räddare

Vi skulle träffas en timme innan föreläsningen och kämpa med grupparbetet, men eftersom vi är så ambitiösa så behövdes inte all tid. Istället gick vi till arom där jag och Sandra gjorde något riktigt busigt vi drömt om länge. Vi köpte varsin bakelse och smaskade i oss dem. Nu väntar man på maten efter det ska jag försöka skriva några till rader på redovisningen. Sedan är det hockey som gäller, eftersom jag är synsk så vet jag redan slutresultatet vilket kommer göra mig 250 kronor rikare.
//Jenny

Promenaden man tog skulle endast ge positiva effekter, men det hela slutade med raka motsatsen. Visst var det skönt att komma ut, gå en runda och få frisk luft. Men den långa promenaden gav mig alldeles för mycket tid att tänka och dessutom blev man helt slut efter den. Det var nu man skulle komma hem och skriva klart den jävla redovisningen och sedan låta den ligga och damma någonstans. Men nu har man istället lust att krypa ner i sängen och begrava sig där. Funderar starkt på att titta på The walking dead idag bara för att slippa tänka på annat när man ska sova.
//Jenny

Gårdagen var riktigt mysig. Började med pizza hut där vi fick ett riktigt charmtroll till servitris vid namn Niklas, eller Nickyboy som vi kallade honom. Precis som på roadtripen krävde vi en avskild plats från övriga gäster, trots det var vi nog ändå inte så diskreta som vi trodde. Efter middagen blev det en kortare promenad i den friska luften tills en av vår lilla trio beslöt sig för att lämna oss och vi förvandlades till en duo. Vi åkte till biljardplacet som inte tillhörde ett av de mysigaste ställena man besökt, men man överlevde iaf.  I väntan på bord satt vi och hejade på vad Jonna trodde var brottning fast det i själva verket var MMA. Vilket får en att undra vad hon har för syn på brottning. Det var även där vi fick höra vem som vann melodifestivalen, vilket jag fortfarande vägrar att tro på. Ska därför se reprisen snart. Vad det gäller biljardspelandet så funderade jag till en början att börja satsa på en karriär. Men ju längre iden gick desto klarare blev det att om man nu ska satsa på en karriär inom sportvärlden ska man nog hålla sig till fotbollen.

Jag tyckte det var riktigt weird att jag under spelandet började känna av träningsvärk från dagens träning. Det har aldrig hänt mig tidigare. Fick ungefär 6 timmars sömn, när man sedan vaknade upp kände man av värken i magen utan att egentligen ha rört sig. Så nu är det nog dags att göra ekorren obligatorisk vid varje besök på gymmet, eller iaf leka där lite oftare.
Nu ska man skriva en redovisning som jag absolut inte har någon lust med. Men tyvärr så måste det göras.

//Jenny

Hahaha, tack så mycket Pinky!

När man sitter vid msn, skriver något, läser igenom det, tänker en sekund och tycker sedan på enter för att två sekunder senare säga alienhand och skratta … då vet man att man är psykologitönt.

Har nu sminkat klart mig men sitter fortfarande och funderar på vad man ska ha på sig. Att det alltid ska vara ett sådant problem. Så ska väl rannsaka garderoben lite snabbt innan man slår sig ner och ser så mycket av fotbollen som man hinner. Ska hinna med bussen som går 19:36 från mig. Sedan är det in till den stora staden. Det som är planerat är middag, biljard och sedan några drinkar någonstans. En hel mysig lördag med andra ord.

//Jenny

Nu ska man vinna den åtråvärda Axelsson-Ledin potten på 225 kronor!

Hur jag kunde glömma bort både Djurgårdens och Arsenals match under gårdagens planering är inte bara pinsamt utan även oförlåtligt! Fy skäms på mig. Bara för det ska jag straffas med plugg efter lunchen. Gymmet idag kunde ha gått bättre, mycket bättre. Men får väl glädjas över det lilla. När Rohie och jag kör ett kasst pass så kör vi ändå på hårdare än de flesta andra runt omkring oss. Dessutom är lite bättre än ingenting. Får även glädjas över att man höjde vikterna på några maskiner samt att man klarade av ekorren utan några större problem. Nu ska man snart höja volymen och hoppa upp på övervåningen för att fixa lunch, håller på att hungra ihjäl.

Ikväll blir det iaf äventyr med favoritsystrarna. Vad vi ska göra har vi ännu inte klurat ut, men någon form av aktivitet är planen. För min del skulle vi kunna lyssna på en specifik låt hela kvällen och hoppa runt till den, men tvivlar på att det är något som de lockas av.

Det är verkligen sjukt hur något kan få ens humör att skifta så häftigt och ofta, att något så enkelt ska vara så svårt. Allt man vill ha är en prognos, men inte får man det. Dags att sätta en deadline på denna uppgift.
//Jenny

I like you just the way you are, drunk as shit dancing at the bar
I like it and I can’t wait to take you home so I can do some damage

Har precis blivit av med Johanna, vilket var lika bra det. Usch, den människan gillade inte Green street hooligans. Frågan är om jag fortfarande vill ha kvar henne som vän. Får väl försöka överleva London med henne och sedan avsluta den redan döende vänskapen som finns kvar. Klockrenaste idag var Johannas kommentar vid första scenen med Tommy Hatcher. ”Vilken jävla mes! …. Han måste ha en jävligt liten penis!” Det var inte bara själva kommentaren utan allt, tajmingen, inlevelsen och betoningen.
Sitter just nu och sjunger med till den nya favoritlåten medan Supernatural rullar på tv. Karin gullig som hon var upplyste mig om att serien har börjat igen på tv, men själv somnade hon innan det började. Tallefjant! Borde egentligen krypa ner i sängen, men är inte i närheten av tillräckligt trött. Undra om man inte borde dansa lite till en specifik låt. Måste verkligen sluta tjata om den. Men det går inte, den är så jävla bra. Nej, ska väl njuta av ytterligare en timme med Supernatural.

//Jenny

Jag ska vara ärlig. Jag har inte bara hjärntvättat mig och mina föräldrar med Brians nya låt, jag även hoppat runt och dansat till den nästan hela dagen i min ensamhet. Vilket får mig att skratta ännu mer åt den debatten som låten har startat. Fredagens filmkväll ska äga rum hos lilla mig, så ska nu plocka undan lite saker i rummet och hallen så det inte ser ut Japan gör just nu. Nu gick man nog lite över gränsen. Ska ut och möta Johanna vid bussen fem över åtta så har lite mindre än en timme på mig att plocka undan, dansa och sjunga med till Just the way you are.

Imorron är det gym som gäller med Rohie, klockan elva är det sagt. Så kommer inte bli någon sovmorgon, efter det ska det förhoppningsvis bli plugg. Men om något annat läggs fram som förslag så säger jag nog inte nej.

Men nu ser jag framemot kvällen. Först ska man äntligen få se Good will hunting och sedan ska jag tvinga Johanna att se Green street hooligans.

//Jenny

Idag tog jag en sovmorgon, om jag ska vara ärlig så har jag fortfarande inte riktigt vaknat till liv. Har precis petat i mig frukost och ska snart hoppa in i duschen. Hade planer på att plugga idag, men det orkar jag inte nu. Istället ska man ha en s.k. vilodag. Ikväll ska man mysa med filmer och Johanna, fram till dess ska man roa sig själv.

För er som missat det ska jag återigen upplysa alla läsare vilken major cruch jag har på Brian McFadden. Jag älskar verkligen hans röst, vad det gäller hans musik så finns de få artister jag känner till som gör låtar med budskap och texter som man kan kopplas till det verkliga livet och känna igen sig i på det viset som man kan med hans. Kan inte riktigt påstå att det gäller för denna låt. Fy farao vad hemsk och dålig den är. Men gillar den ändå eftersom jag inte kan låta bli att skratta åt den, den gör mig glad. Börja falla för den allt mer och mer, på något konstigt vis så lyckades killen ännu en gång. Väntar nu med spänning på det fjärde albumet, enligt statistiken ska det vara mycket bättre än de övriga eftersom han överträffat sig själv med varje album sedan han påbörjade sin solokarriär.
Slutligen vill jag bara säga att folk tar saker för seriöst.

//Jenny

Johannas storslagna uppmålade dilemma:

”Skulle du välja en fattig kille som du har gillat eller en rik kille som du gillar?”
Tufft val säger jag bara. Det hela blev ännu värre när den sistnämnda killen förvandlades till Fabregas.

Det finns inget bättre än att känna stödet från människor som betyder mycket för en. Spelar ingen roll om det är direkt eller indirekt. Det är helt enkelt ljuset i de lite mörkare perioderna i livet, och de betyder så sjukt mycket.
Idag så var det grupparbete i skolan som varade i 20 minuter. Efter det ringde man Johanna som fick slänga på sig sminket och transportera sig till Huddinge centrum på en kvart. Blev helt oplanerat en tur in till stan och lite traskande där tills vi hamnade på vårt favoritfik i gamla stan där vi uppenbart störde kärleksparet på undervåningen. Vilket var ömsidigt. Tyvärr var vi båda umgängen alldeles för envisa för ge upp, men Johannas iver tog över så blev vi tvungna att ge upp kampen om ensamheten i källaren. Vill inte tänka på vad de hade för sig så fort vi tagit de första stegen i trappan. Blev ytterligare en liten promenad för vår del då man inte längre kunde hålla tyst. Pratet resulterade i att vi båda visade upp sidor som ingen av oss egentligen trivs med och sällan visar, men på något vis kändes det helt naturligt. Så nu har jag fått min knutna näve mot axeln och mina 6 månaders terapi. Nu ska man återigen macho upp sig.

Det blev som mer eller mindre som väntat en bio. Min låtsas fru föll lotten på eftersom det inte gick någon annan film som var det minsta sevärd. På vägen hem blev det även bestämt att varken jag eller Johanna har något liv och ska därför ha vår filmkväll imorron. Hittills är det tre filmer som står på listan, får se om vi hinner med alla eller om någon mer läggs till.
//Jenny

Det är få människor som kan få en att skratta så mycket åt dem på deras bekostnad som William. Jag älskar verkligen den ungen med hela mitt hjärta, men ibland säger han så korkade saker så det går inte att hålla tillbaka skrattet. Dessutom kan han även i sina värsta stunder gå en på nerverna som ingen annan. Då var årets familjefirande av min bror över. Till hans stora besvikelse åkte HV på stryk, snäll som jag var satt och tröstade honom både efter första och andra perioden. Innan tredje åkte han hem vilket var tur, hade inte varit roligt att befinna sig i hans närhet nu.

Har under kvällen lyckats sparka till mitt skavsår hela tre gånger vilket fått mig att skrika högt av smärta, dessutom har väl ett eller annat fult ord åkt med ut. Man kan tycka att jag borde vara van med sådana saker eller lyckats utveckla pansarhälar. Men tydligen är det något extremt fel med mina fötter eftersom de aldrig vill samarbeta. Är lite fundersam över vilka skor man ska ha på sig imorron, men sådana saker brukar lösa sig.

//Jenny

Nu är jag trött, riktigt trött. Vilket jag är med all rätt. Kom precis hem efter en 2½ timmes promenad. Den kändes lite halv random eftersom det hela ändrades under själva gången, men ack så mysig. Sällskapet stod lilla Cracky för. På vägen mot min kära vän sprang jag in i min mentor och livskärlek. Så nästa gång jag träffar Jonna kommer jag ha en hel del att berätta vad det gäller mina kärlekar som Cindy sa. Är just nu alldeles för trött för att skriva eller tänka. Så ska nu istället plåstra om mitt skavsår, byta om och sedan invänta både mat och gästerna. Tänker dessutom längta långt framåt i tiden, nämligen till Crackys födelsedag som kommer bli alla randomdagarnas randomdag!

//Jenny

Jaha, då var det den 9e mars idag. En hel månad har gått sedan min födelsedag och idag är det min broders tur att firas. Så Grattis Daniel! Vaknade upp idag med träningsvärk i magen samt en och annan känning i benen. Är så stolt i måndags höjde jag vikterna på den sista maskinen. Så nu har man höjt minst en gång på alla maskinen sedan starten i Januari. Förutom det så mår man rätt så bra idag, fattade beslut igår som ska diskuteras med Johanna imorron. Vad det gäller gårdagens match så är den redan förträngt och likaså Djurgårdens match. Dock har jag inte glömt ögonblicket då en viss person verkar väldigt förvirrad när det gällde Clichy, det var lite roligt.

Måste nu göra Rohie besviken genom att meddela att jag inte kommer kunna gymma idag. Har dessutom en artikel som ska vara läst tills imorron, men får se om jag orkar med den. Hatar verkligen dessa artiklar. Men nu ska man roa sig på annat vis.

//Jenny

Ifall någon är intresserad kan jag erkänna att gårdagens tränings känns rejält i kroppen. Inte för jag har träningsvärk, men den är trött och sliten. Speciellt i ryggen och benen. Även sinnet känns riktigt trött vilket kan bero på att jag är hungrig, men snäll som jag är ska jag invänta pappas hemkomst innan man äter.

Är just nu så nervös inför matchen att jag måste hålla mig sysselsatt för att inte spricka av nervositet. Seminariet hjälpte till en hel del med det, när man sedan kom hem var det bakning som gällde och nu ska jag plugga. Har en otroligt intressant artikel att läsa tills på torsdag och eftersom bror fyller år imorron lär man inte få någon hjälp från pappa med det så satsar idag istället. Dagens träning blev självfallet framskjuten en dag för den stora matchen alla nu går och väntar på.
Nu är jag trött och exalterad vilket resulterar i att man svamlar på om ingenting, så dags att sluta!

//Jenny

Igår blev jag utbjuden på den mysigaste dejten ever! Den 19e mars ska jag och Rohie gå på bio, och vi ska inte ge Min låtsasfru. Nej, vi ska gå och se en av favoriterna. Matt Damon i The adjustment bureau. Längtar så in i pipan!

Idag är det dags för matchen med M och även en massa andra versaler. Man skulle kunna tro att jag pratar om Djurgårdens första match i årets SM-slutspel, men den som tror det borde verkligen skämmas ögonen ur en. Nej, pratar såklart om retur mötet mellan Arsenal och Barca. En riktig rysare som man ska ladda inför hela dagen.

//Jenny

Nu ska man drömma sött

Det känns som bergochdalbanan man åkte äntligen börjar nå sitt slut, iaf denna etapp. Den slutade med en dal, en riktigt djup dal. Men det känns ändå som man någonstans där borta kan skymta början på nästa backe. Om det nu inte är avstängningsskylten som man skymtar långt bort i fjärran.
Igår fick Jonna inte bara en uppenbraelse när det kommer till mitt sportintresse. Hon fick även en, vad hon tyckte, snilleblixt. Hon har länge lovat mig att fixa Fabregas, och jag har gladligen inte protesterat, men misstänker nu att hon insett att hon lovat något som är oerhört svårt, t.o.m. för Jonna. Igår fick man nämligen frågan om man inte kunde nöja sig med Marcus Hellner. Haha, Jonna är bra söt hon!

Jag längtar till London. Jag längtar verkligen sjukt mycket till London, speciellt nu när vädret börjar bli så mycket bättre och mysigare. Det framsteget betyder ytterligare en sak, nu är mina och Rohies promenader inte långt bort.
Nu har man precis målat klart naglarna och ska byta om till gymmet. Ikväll börjar slutspelet i elitserien, en av de härligaste tiderna under året. Nu blir det hockey nästan varje dag i veckan tillsammans med satsningar och hånande av släkten. Jag älskar det!

//Jenny

Jag ber om ursäkt för min otroligt kassa uppdatering. Tog en liten sovmorgon som gjorde att man greps lite av panik när man insåg att jag skulle hinna med att damsuga, duscha, äta och fixa sig innan man ska iväg på ytterligare ett grupparbete. Så jag ber om ursäkt Jonna, men nu vet du iaf att jag är vaken. Dagen kommer erbjuda grupparbete, föreläsning och gym. Inget roligt med andra ord, förutom gymmet då man ska omvandla en och annan emotion till hårt arbete.

Vecka annars har en hel del att bjuda på. På onsdag fyller bror år och på torsdag ska man träffa lilla Johanna. Funderar även att tvinga någon/några att umgås med mig och ett par hundra andra på lördag, eller endast mig.
Men nu ska man njuta av lite musik innan allvaret börjar.

//Jenny

I know should be stronger but I lose all control,
fighting with myself tryin’a hide what you don’t know

Oh I’m helplessly pretending you don’t mean that much
It gets so hard the waiting here forever with this shattered heart
Lying to myself tryin’a act like I don’t care
the way it's killing me everytime that you're not there

En promenad ute i naturen med en av ens bästa vänner och lite tjejsnack kan verkligen få en att må bra. Började promenaden med att vandra mot Jonna.  Om jag hade vetat hur halt det var ute hade jag letat upp Dannes gamla fotbollsskor med platinadobbar eller ett par skridskor. Promenaden var jobbig, men härlig. Helt sjukt hur man helt plötsligt från ingenstans kan lära känna sig själv mycket bättre. Efter det gick vi hem till mig där vi tittade på Hellner och de andra svenskarna medan vi nördade sly. Till Cindys besvikelse började vi spela på hennes favoritvärldar, de världarna som jag egentligen inte fick spela utan henne på men så busiga är vi. Nu har Jonna precis lämnat mig och helt plötsligt känner man sig fruktansvärt ensam igen.

Don't cry for me lilla Tina

Är just nu riktigt trött. Det kan beror på den ganska så påfrestande promenaden, sömnbristen inatt, månadens tid, hungern eller helt enkelt glädjeruset jag nyss gjorde runt hela huset efter nyheten om Liverpool. Skuttade runt i huset och berättade glatt för både mor och far varför Liverpool är ett bra lag.

Eftersom Jonna håller sig uppdaterad om mitt liv via min blogg ska jag nu berätta kvällens tänkta upplägg. Ska äta så fort som det är möjligt ska sedan sega och möjligtvis försöka mig på en damsugning. Sedan blir det dusch och uppladdning för sängen. Big brother och för första gången på tre veckor ska det bli en The walking dead fri vecka. Usch, ska verkligen inte begå misstaget att kolla på det programmet.
//Jenny

Somna sent och vakna tidigt är verkligen en härlig kombination. Men vad hade man egentligen väntat sig? Idag känner jag verkligen inte för att göra någonting. Jag vill inte hitta på någon aktivitet att äventyra med och jag har ingen lust att sitta inne hela dagen. Hade varit perfekt med ett Supernaturalmaraton idag, men den chansen sumpade man i fredags. Funderar starkt på att slita upp plasten om första säsongen och titta på något jag aldrig sett tidigare. Supernatural med text.

Borde egentligen städa idag eftersom man troligen inte kommer ha lust eller ork med det imorron eller på tisdag. Att skjuta på det tills på onsdag är bara löjligt. Man får se vart dagen tar en, just nu började faktiskt en promenad locka. Så fort frukosten är klar så lär väl orken och lusten återvända, om den nu någonsin blir klar.

//Jenny

Ibland har man sådant flyt så det är inte sant. Sådant flyt som egentligen borde få en att hoppa av ren lycka. Hittade skor och handskar, blev även två par mjukisar. Så nu har man precis allt man behöver på gymmet. Så på måndag blir det en nystart och en massa jobbande på maskiner, vilket jag känner mig lite kluven inför. Nu ska man mysa till det med två Supernatural avsnitt, det ena en favorit i repris från gårdagen och den andra ett helt nytt. Men däremellan blir det fotboll!
//Jenny

Är just på bra humör, riktigt jävla bra humör. Såg nyss det roligaste avsnittet någonsin, alla kategorier. The french mistake, så klockrent!

Trots det så ångrar jag mig, jag ångrar mig rätt så rejält. Blev tillfrågad att följa med ut på krogen. Efter mycket velande fram och tillbaka så tackade jag nej. Nu ångrar jag mig som sagt. Visst har jag haft det mysigt nedbäddad i sängen med isbjörnen som sällskap, men suget efter kombinationen dans och alkohol är var något större än min ekonomiska situation. Vad det gäller Supernaturalmaratonet jag skulle ha imorron så kunde jag och mitt sällskap inte hålla oss. Vi bäddade ner oss i sängen och såg på hela fyra avsnitt, ett femte ska vi se imorron.

Imorron ska man dessutom ut på shoppingtur. Blir en tidig läggning ikväll eftersom man ska upp i ottan, dessutom måste man vara på bra humör när man ska flirta med pappa. Förhoppningsvis hittar man nya skor samt handskar. Det vore det mest optimala, drömscenariot vore ifall man hittade det plus lite andra roliga saker.

//Jenny

Har suttit den senaste 1½ timmen och skrikit, har hejat på Sverige och skrikit aggressioner mot Norge. Slutligen vill jag påpeka att Northug borde få straff för sin avslutning. Har de senaste vakna 12 timmarna lekt med den nya mobilen. Är hel förtjust i dess funktioner, men är en aningen besviken över  formen. Men kan alla andra överleva med en tegelsteg i fickan som mobil kan väl jag också?

Ett mycket, mycket bättre mästerskap!

Har en sådan stor lust med utgång denna helg. Men tyvärr så vet man att man borde spara de pengarna så man kan leva livet i London. Dock rycker det fortfarande i fingrarna. Men man vet ju aldrig, har en hel dag imorron då man kan hoppa fram och tillbaka angående det beslutet. Idag ska det ändå inte bli något sådant. Snart blir det en sväng till Farsta med Rohie och sedan gymmet. Efter det ska man hem och vila alla ens muskler som man ska driva till vansinne.
Erik Segerstedts instas igår på Holmenkollen som ledde till ytterligare ett VM silver igår var bland det roligaste jag sett. Älskade verkligen kommentatorerna.
//Jenny

Vaknade upp till en stor lycka idag. Mina kinder är nu helt återställda! Egentligen är det hela ansiktet, men det är ju kinderna som varit mest envisa under denna mörka tid. Nu är den som sagt över och man kan blicka framåt mot ljusare tider.

Sitter just nu i soffan framför tvn med minidatorn i knät. Tittar just nu självfallet på svt, har precis sett Sverige komma på en fjärde plats i skidskyttestafetten. Nu väntar man på 5 km stafetten för damer. Älskar verkligen mästerskap, spelar nästan ingen roll vilken sport det är. De alla är lika mysiga och härliga att titta på. Jag vet, jag är en sporttönt.

Ska nu titta på skidorna, börja på min sammanfattning samt invänta hemkomsten av den nya mobilen.

//Jenny

Sedan mitt senaste inlägg har man hunnit med en hel del.

• Har gymmat
• Fixat nytt pass
• Sett en kille dampa och nästan bli gripen
• Klippt mig - ÄNTLIGEN!
• Varit på bankmöte och fixa nytt kort, känner mig så vuxen
• Gett Rohie mardrömmar samt blivit utnämnd till ljuset i dem
• Utsett fler låtar till våra gymlåtar
• Total misslyckats i att skaffa träningsvärk
• Påbörjat ny delkurs
• Haft Mitchell Pritchett från Modern family som gästföreläsare
• Lämnat in mobilen
• Gjort klart restuppgiften
• Skrivit på korpenkontrakt

Tänk vad mycket man kan hinna med om man bara försöker. Självfallet har man även hunnit med en massa andra saker som inte känns så märkvärdiga så de är nämnda att nämnas. Imorron är man ledig, vilket i vanlig ordning betyder sova. Men imorron ska jag försöka vara duktig. Har dock en känsla av att det kommer misslyckas total, så om någon känner för att agera väckarklocka imorron är det bara att hojta till. Har lite saker jag skulle vilja hinna upp och göra innan dagen rinner iväg. Dessutom är det skönt att komma upp tidigt, få saker gjorda och sedan känna att det fortfarande finns tid kvar av dagen.
Nu är det fotboll som gäller.

//Jenny