Det känns som bergochdalbanan man åkte äntligen börjar nå sitt slut, iaf denna etapp. Den slutade med en dal, en riktigt djup dal. Men det känns ändå som man någonstans där borta kan skymta början på nästa backe. Om det nu inte är avstängningsskylten som man skymtar långt bort i fjärran.
Igår fick Jonna inte bara en uppenbraelse när det kommer till mitt sportintresse. Hon fick även en, vad hon tyckte, snilleblixt. Hon har länge lovat mig att fixa Fabregas, och jag har gladligen inte protesterat, men misstänker nu att hon insett att hon lovat något som är oerhört svårt, t.o.m. för Jonna. Igår fick man nämligen frågan om man inte kunde nöja sig med Marcus Hellner. Haha, Jonna är bra söt hon!

Jag längtar till London. Jag längtar verkligen sjukt mycket till London, speciellt nu när vädret börjar bli så mycket bättre och mysigare. Det framsteget betyder ytterligare en sak, nu är mina och Rohies promenader inte långt bort.
Nu har man precis målat klart naglarna och ska byta om till gymmet. Ikväll börjar slutspelet i elitserien, en av de härligaste tiderna under året. Nu blir det hockey nästan varje dag i veckan tillsammans med satsningar och hånande av släkten. Jag älskar det!

//Jenny