Tanken var egentligen att man idag skulle kunna skicka ett sms till Jonna och be henne fråga om vi kunde hitta på något i helgen. Svaret på hennes fråga skulle då bli "JA! Vi kan leka hela helgen!" Men eftersom man skjutit fram biologiprovet, en psykologikomplettering har tillkommit och man eventuellt ska få göra ett omprov på matten på måndag så sket sig den planen.

Tanken var även att man skulle umgås med vänner idag. Men det sket sig också, eftersom när man äntligen kom hem var jag så trött och hade värkande fötter så orkade inte med det. Har inte heller någon lust att bege mig till dem nu. De har säkert druckit alldeles för mycket och jag har ingen lust att försöka komma ikapp dem.

Har istället suttit hemma och gjort några desperata försök att hitta ett bränningsprogram. Har inte gått något vidare. Började istället rensa datorn och hittade en hel del texter. Både som jag hittat på Internet och som jag själv skrivit. Läste igenom alla och började gråta. Blev påmind om den mörkaste och hemskaste tiden i mitt liv. Vilket fick mig att tänka på hur jag har det just nu. Faktum är att när jag tittar tillbaka på hur jag hade då och hur jag har det nu, kan jag knappt förstå att det är sant. Jag älskar verkligen det livet jag har nu, och alla människor som är delaktiga i det. Att veta att allt löste sig, att veta att jag lagt allt det bakom mig och skapat något nytt och ännu bättre. Det får mig att må så otroligt bra. Det får mig verkligen att växa person, bli stolt över mig själv och framför allt blicka framåt. Jag vet nu hur stark jag är, jag vet nu att jag kan klara av såna saker, att jag kan klara av såna svackor. You can turn back the clock, but you don't need to. It's never too late to fix your life. Jag klarade av allt det helt själv, utan dig.
När jag tänker tillbaka på dig idag ... känns det inget. Varken sorg, ilska, tomhet eller saknad. Det är som om hela livet var en bok, och du tillhörde ett av de kapitelena som man inte kommer ihåg, ett av de som inte spelade så stor roll.

Med andra ord, allt känns så delat. Jag saknar den personen som du var innan, inte den du blev. Men samtidigt är det just den personen som du var innan som är bortglömd. Medan den som du förvandlades till, den som sårade mig som finns kvar i minnet.
Två kapitel, det ena är bortglömt, det andra har jag förträngt.

//Jenny

JAG TROR JAG DÖR!

Trots allt plug man haft de/har senaste/denna veckorna/vecka och nästa så känns det förvånansvärt bra. Vet inte riktigt om det beror på att jag nu börjar se ett slut på helvetet eller om det är för att de faktiskt gått bra trots att de bara varit en massa saker inom de svåraste och jobbigaste ämnena plus en massa extra saker som kommit upp nu i slutet.

Kemin känns just nu riktigt bra, och känns som jag iaf kommer lyckas få ett ganska hyfsat IG på fredag vilket förhoppningsvis resulterar i ett fint litet G. Matten känns också rätt så bra. Hade det första provet idag och gick det åt helvetet så blir det sommarskola, vilket inte alls känns så hemskt som det egentligen borde. Fick även reda på idag att man ska göra en komplitering med Vanja nästa vecka på psykologin för att nå upp till ett MVG. Enligt Petra skulle det dessutom vara ganska soft så känns som det MVG:t redan är givet, kommer dessutom ihåg de fem perspektiven ganska bra. Fick dessutom reda på att man skrev ett MVG på Ondskanspsykologi uppsats. Så sjukt glad! Trodde det verkligen inte.

Imorron ska jag bara gå på psykologin, dels för att jag vill få allt material och dels för att jag vill försöka hitta Lisa och prata om dagens matteprov. Ska sedan hem, sola och plugga en massa. Snart är det dags för Champions league finalen. Skulle egentligen vilja reta Mr. Untied med en massa sms, men tror inte att man kommer kunna beröra honom speciellt mycket idag. Blir väl att hacka på domaren.

Har även pratat med Karin en massa under de senaste dagarna, vilket kan vara en stor anledning till mitt bra humör. Som jag sagt tidigare, det räcker med ett sms eller ett minne från den tjejen och jag kan gå runt med ett leende hela dagen. De senaste dagarna har det handlat en hel del om våra två kärlekar, Johan Palm och Johannas pojkvän.

Med andra ord så känns det faktiskt just nu att livet leker på. Avslutar detta inlägg med mitt nya motto.

You can turn back the clock, but you don't need to.

it's never too late to fix your life.

//Jenny

Helt onödig dag. Struntade i engelskan imorse, var hemma och skull egentligen plugga kemi. Men inte blev det något av det. Kom till skolan till en mattelektion där man hade förväntat sig att få tillbaka ett nationellt IG. Istället blev det ett G samt två kompliteringsprov imorron (!) och på fredag. Gick inte på biologin eftersom man inte skulle göra provet. Struntade sedan i radiojournalistiken. Åkte hem, pluggade lite matte och solade. Ska nu plugga ytterligare lite grann med pappa, sedan ska man göra kemi.

Imorron är det psykologi och matteprov som gäller. Ska sedan åka hem och plugga ännu mer och på torsdag ska dagen spenderas hemma pga. alla de prov man har. Herregud, trodde verkligen att denna vecka skulle vara lite lugnare. Känns dock inte så stressande. Kommer vara så skönt om en vecka då allt kommer vara gjort.

//Jenny

Det har varit ett sådant underbart slut på denna vecka. Igår var det EU dag i skolan, helt onödig dag. Men hur slapp som helst. Idag hade vi nationella i matte C, inte någon höjdare direkt. Började halv nio, 1½ timme tidigare än vad vi brukar börjar. Var klar när jag egentligen skulle ha börjat. Gick inte så bra men är ändå glad över att det är över nu. Så sjukt skönt, nu har det gått som det har gått och det finns inget att göra åt det. Hade ingen lust att sitta kvar i skolan i 5 timmar och vänta på en kemilabb så åkte hem. Hemma vilade man kanske två timmar innan jag började pluggandet, hann även se en film innan klockan var halv tre, en halvtimme kvar innan kemilabben skulle börja. Mamma frågade om jag ville ha skjuts till den lektionen men tackade nej. Hade ingen lust alls att gå på den.

Stannade istället hemma, precis som planerat, såg ytterligare en film och skrev klart psykologiuppsatsen. Har dock skrivit ungefär en tredjedels sida för mycket så ska läsa igenom det imorron eller senare ikväll. Ska nu vila ytterligare ett tag tills middagen, sedan ska man börja med biologipluggandet. Härlig med helg, det enda som väntar en är en massa plugg.

Blev tillfrågad igår av Diana om jag ville följa med på privatlektioner i kemi nu i helgen inför kemiprovet. Inte kunde man tacka nej till det. Blev jätte glad och lättad över det. Kommer nu garanterat fatta betydligt mycket mer än vad jag hade om jag pluggat själv. TACK SÅ MYCKET DIANA! Kommer dock missa Arsenal matchen imorron, men är villig att offra det för att kunna förstå kemin lite mer.

Saker och ting känns så sjukt mycket lättare nu. Allt som legat och tyngt ner mig de senaste dagarna har nu börjat lätta. Studsar nästan fram! Är också otroligt glad över att jag vet exakt hur kvällen kommer bli nu. Kommer kännas hur skönt som helst när man senare ikväll tittar på Supernatural och man vet hur duktig och effektiv man varit idag. Om jag nu vill titta på det avsnittet. Vet inte riktigt om man vill se fortsättningen efter förra veckans avsnitt, dessutom är det säsongsavslutning.

//Jenny

Sitter just nu och tråkar i skolan. Har egentligen matte, men hade verkligen inte lust att räkna idag p.g.a en mängd olika saker. Så beslöt mig för att hålla Kim sällskap och skriva lite på psykologin. Vilekt ajg kan säga att vi ägnat kanske en halvminut åt under den kvarten vi suttit här.
Orkar verkligen inte med någonting just nu. Om jag gjorde som jag ville så skulle jag ha dragit hem direkt efter psykologin. Men överhuvudet tog över och klev in, vilket är just därför jag nu sitter här och flummar på om allt och inget. har coopertest om lite mer än en timme. kommer gå åt helvetet. Har inte alls laddat upp med en massa joggningrundor som det var tänkt, så komemr troligen få ett ännu sämre resutltat än förra gången. Fy i helvetet säger jag bara. Är också jätte förbannad för vi springer faktiskt 0.3 km för mycket på den sträckan vi kör i skolan.
nej, ska väl ägna lite mer tid åt huliganer och sekter nu.
//Jenny

Det finns tre fenomen inom sportvärlden som ger en sådan gåshud att jag kan knappt kan stå ut.

Den ena och värsta är inom hockeyn. Det är gemenskapen och skyddande av målvakten. Tycker att det är hur gulligt som helst hur en spelare kan få hela motståndarlaget på sig bara genom att snudda deras målvakt. Det största minnet är såklart från J-VM 2009 när kanadicken åker på Markström i mål och Hedman släpper klubben åker rakt fram till killen, greppar tag i huvudet och bara slår och slår. Ord kan verkligen inte beskriva hur mycket jag känner just för det agerande.

Det andra är stämningen som publiken kan skapa. Tankarna flyger snabbt iväg till VM i tyskland, Sveriges första match mot Trinidad-Tobago när svenska nationalsången spelades.

Det tredje är när en spelare i ett lag kan råka ut för något som inte ska hända som sedan resulterar i ett baklängesmål. Tänker just nu på Gibbs hemska upplevelse igår. Trots det och trots att matchen i just det ögonblicket mer eller mindre avgjordes då så sprang flera av lagkamraterna fram och klappade om honom, puschade och tröstade honom. Det borde vara en självklarhet, men tyvärr så är det inte så.

Dessa tre saker får mig att rysa av glädje, ögonen blir helt fyllda med tårar och man fylls av en känsla som är obeskrivbar. Det är så underbart att folk kan agera så när det gäller så pass viktiga saker som det är.

Vilken sjuk dag.

Började redan på morgonen då man fick sms från Johanna, tydligen skulle den fröken inte komma idag eftersom hon var sjuk. Kom till skolan en kvart innan man började och den enda man såg var Natta.

Första lektionen var svenska. Vilket innebar tal för min del. Lyssnade på först på Natta och Andreas som höll inför hela klassen och sedan skulle jag och några till hålla i en liten grupp. Efter lite strulande som innebar att ingen annan än jag skulle hålla det samt att alla i min grupp drog så var det min tur. Paniken hade ännu inte spridit sig men den kom, så fort jag ställde mig framför tavlan så dök den upp.

Kändes som jag raceade igenom talet, stammade och hakade upp mig på varenda ord och skiftade mellan att mumla och skrika. Så fort man var klar var det bara snabbt bort från tavlan och sätta sig ner någonstans. Sedan kom kritiken. Tydligen hade man lyckats hålla talet i 4½ minuter istället för de 2 minuterarna som man misstänkte. Dessutom fick man bara en massa bra saker från åhörarna, vilket var hur underbart som helst. Hatar verkligen att hålla tal. Men det allra underbaraste är när man kommer ut från klassrummet och river sönder talpapprerna. En underbarare känsla finns inte!

Det blev sedan en massa kortspel för våran del. Jag, Karro, Sofie, Challe och Mingis slogs oss ner i cafeterian och spelade.  Vi skippade även coachtiden, eftersom den är mer än onödig. På kemin insåg man att över halva klassen saknas utav en okänd anledning. Fick även höra lite roliga saker. Under lunchen fick man vad man kan kalla underhållning, men var tvungen att hålla tillbaka skrattet. Vi sysselsatte och även med att göra en egen kortlek, eftersom cafeterian var stängd. Sedan blev det lite texas hold'em.

Glömde psykologiböckerna i skolan så inte kunde man plugga det heller när man kom hem. Kommer verkligen bli några sjukt jobbiga veckor och framförallt helger framöver för min del.

Ska till Jennie vid halv åtta tiden och klippa mig, har ännu inte riktigt bestämt hur man ska göra. Får se om det hinner lösa sig innan dess.

Kom även på att Karro berättade idag att hon förra veckan gjorde en av de gulligaste sakerna någonsin!

//Jenny

Jag är så sjukt glad och stolt över mig själv just nu så det är inte sant!

Var inne i stan/Frasta idag med Rohie. Gick runt mest hela tiden och tänkte på allt plugg som jag egentligen borde ha varit hemma och gjort, men som jag inte hade orken till för att göra. Hade ganska så kraftiga skuldkänslor för det och var troligen därför jag var så trött och allmänt borta. Hur som helst var det hur mysigt som helst att träffa Rohie igen, var riktigt längesen. Tog även klivet och köpte de två väskorna jag spanat in en

längre tid nu. Dessutom fick jag äntligen tillbaka min älskade film, Kejsarens nya stil!

Kom hem och tittade på hockeyn. Segade och vägrade att göra någon läxa, tills skulden och ångest tog över så vid sju tiden satte jag mig ner och började skriva på min uppsats med endast en inledning. Efter ungefär två timmar, hade jag skrivit klart, rättat den, skrivit ner stödpunkter till mitt tal som ska hållas imorron, läst det (tog mer än fem minuter!) och skickat in uppsatsen. Hur jävla bra och effektiv är inte jag?

Är sjukt trött just nu och skulle egentligen vilja sova. Men ska läsa talet ett par gånger till. Ska sedan vid tio duscha och så för att sedan krypa ner i sängen och somna till Supernatural. Hoppas bara att lugnet och detta braiga humör håller i sig även imorron.
Just det, mitt hår är fortfarande lite lätt lockigt och vågigt från gårdagen. Mamma utbrast nyligen "Vad fint ditt hår är nu!" Så det verkar som du lyckades iaf Jonna. : )

//Jenny

Gick precis upp. Har fortfarande lite vad man kan kalla lockar i håret. Lät Jonna leka med mitt hår igår. Hon var lika glad som en liten unge när den precis lärt sig att cykla. Såg ganska hemskt ut om jag ska vara ärlig först, men efter ytterligare lite lekande så var det ganska så okej. Eller så var man bara ovan.

Igår var det en riktigt mysig Ahvander kväll, som man inte haft på länge. Vi såg två filmer, varav en jag sett slutet på. Double Jeopardy hette den. Den andra filmen vi såg var Forrest Gump, vilket även var första gången jag såg den. Blev nästan lite kär i honom.

Fick sedan sällskap hela vägen hem av Jonna. Jag har verkligen världens underbaraste vän.

Den tidigare halvan av dygnet hade gått åt till en massa saker. Solade närmare tre timmar utan att bränna mig. Fattar verkligen inte hur jag lyckades. Såg på en massa serier och pluggade. Dessutom såg man nästan halva Superhero movie och en fotbollsmatch. Så med andra ord var gårdagen ganska så händelserik.

Ska nu skriva lite om Hutuer och tutsier. Ska sedan in till stan/Farsta med Rohie. Hem och plugga ännu mer, uppsatsen ska in idag och dessutom ska man hålla svenska tal imorron och jag har inte förberett mig överhuvudtaget.

//Jenny

Såg precis det senaste Supernatural avsnittet. Det slutade grymt bra, med undantag från att Castiel blivit den surgubben som han var i början. Två saker slog mig under avsnittet. Det ena var att en sak som jag misstänkt så länge en viss person varit med i serien, dvs. två säsonger ungefär, verkar stämma fullt ut. Iaf om jag tolkade den lilla trailern som rullade i slutet av avsnittet rätt. Det andra jag kom på var att det snart är slut på säsong fyra. Det innebär att jag för första fången kommer få lida av det långa sommar uppehållet. Fattar verkligen inte hur jag ska klara mig. Det innebär i sin tur att sedan bara återstår en enda säsong kvar av hela serien, om det inte ändras.

Tänk om hela serien slutar så som jag misstänker. Jag kommer begå självmord!

Resten av dagen har man spenderat så mycket som möjligt utomhus och i solen. Vilket resulterade i en bränd axel och en riktig jobbig solfrossa nu  senare på dagen. Har dock nu lyckats bli av med den, men tröttheten börjar smyga upp och dessutom hettat kinderna som jag vet inte vad.

Fick påminnelse idag av min underbart gulliga vän Karin om vad som sker ikväll. Ja, detta är den fredagen som jag gått och väntat på så sjukt länge. Idag är Peter Johansson med på Så ska det låta. Och som en bonus på detta är Mojje även med. Kommer verkligen vara uppdunkad och laddad framför tv:n klockan 20:00. Kommer dessutom vara helt onårbar en timme efter det. LÄNGTAR!

//Jenny