Innan jag hann öppna ögonen imorse, redan innan jag ens hann inse att jag var vaken skickade mitt ANS signaler för fullt som beordrade hjärnan att inte röra på benen. Men tyvärr så är hjärnan en diktatur liknande struktur som inte gillar att ta emot orders från andra och blev därav provocerad att röra på benen ändå. De första timmarna av dagen var verkligen konstiga. När jag rörde benen eller gick kändes det inte så mycket. Men när man gick i trappen, låg i sängen eller satt ner så kände man av träningsvärken. Nu har det utvecklats till en normal träningsvärk som gör ont när den ska. Men det allra skönaste är att jag för första gången på 3½ år har jag inte mer träningsvärk i högerlåret än i vänsterlåret. Den enda skillnaden är att högerlåret är lite stelare när man genomgår en ordentlig undersökning. Så jävla underbart! Äntligen känns det som det som den saken som bofast sig i mitt tröttnat och börjar packa ihop sitt för att ge sig av.

Har pluggat effektivt sedan klockan tolv nu. Det har väl gått si så där. Men nu ska jag göra det som jag alltid gör dagen innan en tenta. Helt andra saker och inte tänka ett skit på det. Nu ska man se minst ett avsnitt av den serien som jag valt ut till min nya drog, Mr. Sunshine. Har inte den blekaste aning hur man ska överleva fram till den 15 april utan Supernatural. För att inte tala om hur länge man överlevt utan nya avsnitt av Meriln. Detta är inte okej! Just av den anledningen så måste jag nu finna nya saker att titta på.

//Jenny