Hahaha, fy vad jag och Karin var roliga när vi var små! Det är vi fortfarande, men som små var vi oslagbara!
Fick precis sms från det lilla Mogot. Tydligen har hon hittat våra gamla manus som vi skrev till våra radioprogram vi spelade in som små. Hon bifogade en av de kortare, men ändå väl ihågkomna reklamenrna. Fy farao vad jag skrattade. Jag fattar verkligen inte vart ifrån vi fick allt när vi var små. Alla radioprogram, alla teatrar, alla Markoolio framträdanden, vi var verkligen underbarn! Numera är jag det enda underbarnet. Gud vad jag längtar efter att få läsa dem. Har tänkt på dem stunderna flera gånger, försökt komma ihåg vad vi sa och önskat att vi skulle hitta banden eller de manus vi skrev. Men dessa önskningar har varit helt bortkastade, fram tills nu.
//Jenny