Efter matchen var jag riktigt förbannad, så jag försökte få mig på lite bättre humör genom att kolla på Karins film. Och jag ska säga att det gjorde susen.  Fan vad jag garvar varje gång jag ser den. Om det inte vore så att hon hade lagt in världens hemskaste bild på mig i den så skulle jag utan tvekan lägga upp den på youtube och här i bloggen.

HAHA, kom nu på en liten incident som skedde i torsdag när jag och Mingis skulle gå tillbaka till skåpen från volleybollen. Det kommer knappast låta kul nu när jag berättar, men hade jag inte haft bråttom till bussen så hade jag lagt mig ner på golvet och skrattat.

Mingis gick före mig både in och ut genom omklädningsrummet. Men när hon skulle ut ur det så öppnade hon dörren och sedan vek hon bara ihop sig rasade ner på golvet. Med andra ord, hon föll pladask ner på golvet. Samtidigt så skrek hon till, så jävla gullig. Jag trodde att hon hade halkat på pappret som låg under henne, men när vi hade lugnat ner oss så sa hon "där var det halt." Så nu är frågan, hur fan kan man halka på golvet bara sådär?

Det var verkligen en upplevelse som måste upplevas och inte berättas om.