Måste bara skriva några få rader om en viss person.

Egentligen kan man säga att jag knappt känner henne. Vi spelade fotboll i några år tillsammans och när vi pratade var det mest flumm och skratt av det jag kommer ihåg. Hon var/är en sådan person som går runt med ett leende på läpparna och något annat än det går inte att föreställa sig. Hon går helt enkelt runt och sprider glädje, värme och trygghet. Varje gång man såg henne kunde man inte låta bli att smittad och börja le själv, och varje ibland när hon pratade sa hon så söta saker som man visste inte vad man skulle ta sig till (okej, låter som jag är kär i henne nu. Men kan försäkra er alla om att så är inte fallet).  

När laget sedan lades så har vi bara träffats en gång, det mötet varade i knappt tre minuter. Den enda kontakten man egentligen har med henne är genom att läsa hennes blogg, om man nu kan kalla det för kontakt.

Hur som helst så är hon en av de få bloggar jag följer, vilket borde säga en hel del. Och nu till själva huvudsaken som var anledningen till att jag började skriva detta inlägg. Vill helt enkelt få det sagt det går inte att läsa Venus blogg att få ett leende på läpparna. Varje gång jag läser den så ser jag henne framför mig med ett stort leende som lyser lika klart som solen. Jag rekommenderar verkligen folk att läsa den ... Tyvärr så har alla inte den möjligheten..