Nu är det någon här i närheten som har det riktigt roligt. Det smäller som bara den titt som tätt. Fattar helt ärligt och har aldrig fattat vitsen med att smälla fyrverkerier överhuvudtaget, inte ens på nyårsafton. Men det har som mycket annat blivit en tradition som man inte vill gå miste om varje år. Vilket också gör  det ännu svårare för mig att fatta varför folk smäller som galningar flera dagar innan.

Har nu äntligen kommit hem. Träffade Karin typ vid tolv i Farsta. Vi sprang runt där ett tag och det blev inte mycket köpt. Fick tag på en annan storlek i koftan och två tröjor. Det var allt, men mysigt var det iaf. Sedan åkte vi hem till Mogo där det vi åt, makaroner och köttbullar. What a shock. Efter det blev det inte mycket gjort. Blev hämtad av mor och far och sedan med tvingad till maxi, där det absolut inte var lite folk. Höll på att bli galen.

Men det fanns en ljusglimt där, och det var en liten kille. Ska nu uppmana Anna och alla andra som är trötta på mitt snack om barn att skumma igenom de närmaste raderna. Har aldrig i hela mitt liv sett en sådan söt unge. Det var helt sjukt! Jag var hur nära som helst att rusa fram till honom när mamman eller pappan tittade bort, gripa tag om honom och sedan springa iväg med han. Jag skojar inte, han var ... han var idealet för barn. Det är precis en sådan liten sak jag vill ha. Frågade till och med mamma om vi inte kunde kidnappa honom, men fick bara ett skratt tillbaka som svar så tolkade det som ett nej.

Ska nu prova lite kläder och sedan gå igenom katalogen och se om, snarare hur mycket jag ska beställa.

//Jenny