5 månader har nu gått. Hade inte en tanke på det förens pappa nämnde det i en hast. Fy fan 5 månader. Saknar dig så otroligt mycket, även om vi nästan aldrig sågs. Har haft så mycket att göra på den senaste tiden så har knappt tänkt på dig, men nu kommer allt igen. All den dära skiten och allt man vill är bara att gå och gömma sig någonstans och stanna kvar där i flera veckor.
5 månader och nu ska han få vara alldeles själv i huset för första gången i fyra veckor, inte har han någon att gå till heller. Men herrgud, det är ju 4 månader sedan Ruth också försvann. Vilket helvete, tycker så jävla synd om dig. Tårarna bara rinner. Allt, ALLT bara kommer tillbaka. Alla skuldkänslor, alla minnen, alla tankar om vad skulle ha gjort ... verkligen allt.



Jag saknar dig.