Jag är så fruktansvärt arg, frustrerad, irriterad och alla andra synonymer som man kan stoppa in där.
Varför ska det alltid vara så? Varför ska det alltid krångla och tjafsas och hålla på. Varför inte bara hålla sig tiull det man säger? Det hela handlar ju om att ge och ta, att offra sig. Men det verkar ju somliga inte ha fattat.  Det är alltid så, det är inte kul ... inte det minsta. Och jag blir så arg för att det är alltid så just med dig. Dig och ingen annan. ALLTID! Lär dig någon gång, livet funkar inte så. Man måste kunna bestämma sig och sedan leva upp till det. Visst kan man ångra sig, ändra, misslyckas eller svika ibland. Men inte var en gång. Jag vet inte varför jag blir så sur över en sån liten sak, den är ju knappt märkbar. Men ändå så finns den dära och inträffar alltid.

Självklart räcker det inte med bara det dära, nej då. Såklart  måste Jenny's dag förstöras ännu mer. Ja, vi pajjar hennes tagentbord och mus sen när man ändå håller på kan man ju se till att hennes internet pajjar. ÅH, jag vill bara lägga mig under täcket och försvinna! Vilken hemsk dag detta har varit!