Kom precis hem efter en promenix med Cracky. Är helt slut i ögonen och skulle villja lägga mig på en gång, men tyvärr så går det inte. Känns just nu som jag är projektor fullproppad med diabilder, fullt medveten om vad nästa bild kommer föreställa. Vilket inte är något jag vill se. Usch, varför ska man ha fobier? Så onödigt och löjligt egentligen. Får väl krypa ner i sängen och proppa skallen med sådana tankar jag haft de senaste nätterna. Ormar kan omöjligt ta sig upp i min säng.
Promenaden var mysig och uppfriskande. Fick uppleva ett ganska unikt ögonblick som inte riktigt kunde uppskatta at the moment eftersom jag var ganska upptagen med att vara rädd och ladda för att springa. Den lilla rutten på promenadvägen och snacket om lastbilskörkort var mycket revligare.

Nej, ska väl göra mig iornding för sängen och försöka få tankarna på annat. Förhoppningsvis lyckas man somna även denna natt.
//Jenny