Dagen startade nästan hur bra som helst. Vaknade pigg och alert, kunde till och med sega och ändå hinna med gott marginal. Fick skjuts ut till bussen där man träffade Sanna, så fick lite sällskap. Men eftersom bussen aldrig kom började vi undra när den gick. Skickade sms och fick beskedet att Johanna precis klivit på bussen, i Huddinge. Tar en evighet för bussen därifrån till mig.  Tydligen hade de gjort om busstabellerna ännu mer. Tur att man hade sällskap iaf. Blev tillfrågad om match på lördag, men eftersom det är hockey kunde jag inte.

När bussen äntligen kommit och vi klivit av gick vi jätte sakta för att komma försent. Men kom in i klassrummet kanske tre minuter efter vi börjat, inte så lyckat. Redan då kände jag av humöret. Vet inte vad som hände men resten av dagen hade jag ingen ork eller lust med någonting. På engelskan satt jag bara och lyssnade på när de andra diskuterade, inte för jag hade så mycket att säga.

Slutade engelskan fem i halv ett. Gick då ut ur klassrummen, lämnade saker, hämtade saker och sprang sedan runt hela skolan för att hitta Lene, pratade med henne och gick och sprang till bussen som gick 12:42. Allt detta gjorde vi utan att stressa, förutom den där ruschen vi fick ta på 30 meter.

Sitter nu här hemma och känner mig helt slut, har ingen aning om vad som ska göras, förutom att se på Christine. Vet vad som borde göras. Vet även vad jag vill göra, jag vill se nya Supernatural avsnitt.  Men tyvärr så får man vänta så snällt tills imorron.

//Jenny