Att skrika ”Gör mål era vita babianrumpor” till Schweiz när rödklädda Kanada står för motståndet känns kanske inte som det mest optimala.

Kanada vann och Schweiz förlorade. Trots det är jag sjukt glad, jävlar var Kanada fick kämpa, och jävlar vad oroliga och stirriga de blev. Älskar verkligen att se kandickerna i brygga. Alla Schweiz mål firades precis så som mål i Kanadas bur ska firas, med rejäla hopp i soffan som det vore en hoppborg. Fy farao vad jag älskar hockey. Under pausen ställde jag även frågan hur grymma jag och Wikegård inte vore som kommentatorpar. Mamma sammanfattade det hela med en enda mening, ”Du skulle sitta och skrika och gapa åt de du inte tycker om och när de du gillar spelade dåligt skulle du göra detsamma åt dem, samtidigt som du skulle skratta ihjäl dig åt Niklas kommentarer” Hur klockrent vore inte det? Jag och Wikegård skulle ta tv till en helt ny nivå.

Vad kan man säga? Mitt hat mot kanadickerna och min förkärlek till Mr. Wikegård går inte att dölja. För att inte tala om kärleken man känner till den sporten. Jag skulle passa så bra in i Kanada, om man bortser från vad jag tycker om den nationen.

//Jenny