Efter dagens seminarium begravde jag mig i B-uppsatsen och allt det innebar, vilket gjorde att man fick en aningen bisarr känsla då man var klar med allt men kunde göra för dagen och man insåg att det var fredagskväll. Med vetskapen att de flesta av ens vänner är upptagna ikväll beslöt jag mig för att en myskväll, vilket man inte var överdrivet taggad på. Hade mycket hellre lekt med någon vän, men det sociala priviligeret ska man få uppleva imorron.

Så istället slog man på några avsnitt av den verkligen kass serie. Camelot är verkligen något av det sämsta jag någonsin sett av flera anledningar. För det första har de tagit historien om Arthur och Merlin och försökt göra om det till en ny revolutionerande version, det kreativa försöket är ett rent skämt som man inte ens kan skratta åt. Dessutom har deras skildring om små legenderna i den stora historien sett ut som parodier utan att de ens försökt vara roliga. Klassiker är klassiker och de ska man för guds skull inte mixtra med, det finns faktiskt en anledning till varför de klassas som klassiker. Skådespelarna är verkligen skit speciellt Arthur och Guinevere. Vad det gäller Morgan har det gjort hennes karaktär helt körd, och med det menar jag körd på alla vis förutom de positiva.  En annan löjligt irriterande faktor är introt som varar i en evighet, Jonna skulle hinna med hela tre powernaps under samma tidsintervall. Det enda som får mig att fortsätta titta på serien är känslan av att det någonstans längre fram kommer dyka upp världens mest oväntade och störtsa twist, och gud vet vad jag älskar twister i berättelser, varesig de är positiva eller negativa så älskar jag dem. Dessutom har den nya gestaltningen av Merlin trollbundit mig en aning. Dock om han ibland göra saker som får en att vrida sig av genanthet för hela handlingen bara är pinsam så har Joseph Fiennes lyckats behålla spänningen och nyfikenheten.

//Jenny