Igår fick jag och mamma en liten chock då jag helt plötsligt skulle ha en storlek mindre i de flesta plagg som provades. Pga det och faktumet att man nu längre inte jobbar och därmed mist gratis träningen så beslöt jag mig igår kväll för att besöka gymmet idag. Tyvärr helt själv då RoHI-Es gymkort gått ut. Tanken var att man skulle komma iväg tidigt, vilket inte gick så lyckat då jag verkar lida av en svår separationsångest när det kommer till min säng. Jag förstår verkligen inte hur det kan vara så svårt att kliva upp om man inte absolut måste. Var framme straxt innan elva, vilket var en timme senare än beräknat. Trots det var man i stort sett helt ensam, vilket var löjligt skönt. Besöket lärde mig en sak, jag är min egna lilla Hitler. Lyckades ta ut mig mer idag än vad jag någonsin gjort när Rohie och jag kört, vilket kan tolkas som något positivt men även negativt. Fast idag väljer jag att vara optimist. Tycker dock jag förtjänar lite beröm då jag tvingade mig själv att köra det jag hatar allra mest, dips.

I väntan på endorfinkicken som lär dyka upp under dagen är det skojakt med mor som gäller.
//Jenny