Ny dag, ny vecka, nya dag. När jag vaknade upp som den zombien jag var imorse beslöt jag mig för en sak, inget idag skulle få mig dåligt humör. Inget! Åkte till Södertörn där man hade ingen ork alls att lyssna utan satt istället i sin egna lilla bubbla och tänkte. Slutade 50, vilket gav mig 4 minuter att springa till bussen. Sandras tvivel sporrade mig bara ännu mer, och jag hann faktiskt fram till 53. Plockade då upp mobilen och så hur älskad man var. Hela sju sms på 20 minuter. Två personer saknade mig oerhört mycket. Åkte hem till Johanna och planerade London. Nu är det enda som ska fixas innan avgång uthämtning av pass, inlämning av skor samt växling. Blev även medtvingad på skiva på onsdag, så vi alla tre kommer vara lagom muntra på torsdag. Slutligen insåg vi att vi har spenderat alldeles för mycket tid med varandra redan nu.

Traskade sedan hem i detta underbara väder som man tyvärr var för varmt klädd för. När man väl kom hem fick man ta emot nästa bomb som gjorde att dagens mål misslyckades. Det här är just varför jag är så jävla rädd för att bli gammal. När jag uppfostrar mina barn ska jag lära dem tre saker, Niklas Wikegård ska dyrkas, Arsenal är det enda laget och när jag bli gammal som de överrumpla mig med aktiviteter.
Nu blir det en kortare vila och återhämtning innan gymmet. Idag blir det att köra lugnt. Känner av en förkylning som inte får bryta ut.
//Jenny