Tre nätter i rad nu, och det har bara blivit värre. Någonting inom mig önskar och hoppas innerligt att denna dag aldrig tar slut.

Känner av en viss trötthet i armarna och ryggen, vilket är alldeles underbart! Kom nyligen hem efter 6 timmars fullt håll igång. Började med en tre timmars (!) lång föreläsning. Den var väldigt intressant och rolig, men under den sista timmen hade all energi försvunnit så det enda jag uppfattade var en mening som skrevs ned vilket var: "Man kan kombinera flera olika tester". Efter föreläsningen blev det lunch med lilla Sandra och sedan tittade vi igenom Södertörskatalogen desperata efter frågor. Kom inte på några så blev att hämta ut förra tentan sam gå till Harry’s böcker och fråga om kurslitteraturen. När vi kom fram till datorsalen där studievägledaren skulle befinna sig insåg vi snabbt att det inte var ett ”Hej, kom och hjälp mig med mitt liv” möte utan en hel presentation. Motvilligt stannade vi kvar under hela genomgången, vilket jag är grymt glad över. Har nu fått en massa tips om hur man ska skaffa jobb och en andra massa saker. Ett möte ska bokas in så fort man kommer hem från London.

Gick för att hämta ut passet direkt efter, vilket gick löjligt fort. Tyvärr har jag lust att spy på foto, men vad ska man göra? Åkte sedan till Farsta där det sisat inhandlades inför London och skorna lämnades in. Ska hämta dem imorron när jag och Johanna växlar pengar. Dessutom släppte världens tyngsta sten från hjärtat och axlarna när mamma berättade att hon hade hittat Rohie’s kort. Så fort hon påbörjade ordet på vart de befunnit sig hela tiden mindes jag att jag hade lagt det i min otroligt viktiga mapp som alltid ligger på skrivbordet, just för att det var ett sådant smart ställe och för att jag inte skulle tappa bort det. Jag som haft sådana panikattacker de senaste dagarna över detta så har de hela tiden legat mitt framför näsan på mig, bokstavligen talat.
//Jenny