Den här dagen har varit så uppdelat så det är helt sjukt. Hela vistelsen i skolan kändes bara så extremt fel så det fanns inte. Allra värst var svenska lektionen då jag verkligen insåg hur mycket jag hatar min svenska lärare. Lars-olof, Saied, bild-Antia och äckelHenrik, släng er i väggen. Ni är inte ens i närheten av svenskahäxan. När jag sedna kom hem fortsatte otur att förfölja mig. Vad gör man när allt går emot en då? Jo, jag tar iPoden, lyssnar på Brian McFadden på högsta volymen, vandrar över till mormor och morfar för att hämta äckelpapper till skrivaren och låter tankarna flöda helt fritt. När jag sedan kom hem kändes allt så mycket bättre.

Efter lite snabbpluggning så vandrade man hem till Cindy där man genast hamnade i den obekväma rollen som mattelärare. Jag har ju svårt med matten, och även om jag kan vissa tal så har jag sjukt svårt att lära ut. Hur som helst, blev jag jätte stolt när jag kunde flera tal. Blev också ännu stoltare över mig själv när jag lyckades komma ihåg hur man gjorde efter att ha läst och resonerat mig fram. Önskar att man kunde läsa om kursen så man kunde få bättre. Efter matten belv det en lite crusing i närområdet. Vi blev jagad av en våldtäcktsman, men tack vare Jonnas otroliga bilkörning så kom vi undan.
När man seden kom hem så bad jag pappa om hjälp på de tre tal vi inte klarat. Två av dem var busenkla när man väl fick de förklarat, och den tredje hade vi inte läst igenom, vilket var korkat eftersom jag kunde helt själv.
Så just nu är jag på sånt jväla bra humör för jag faktiskt kunde mattetalen! Vet inte riktigt om Cindy förstod mina förklaringar, får försöka igenom imorron. Vet inte egentligen om hon ens behöver dem, eftersom hon verkade fatta mer än mig. 
Hur som helst så jag är iaf jätte stolt över mig själv. Vilken underbar dag det ändå blev.
//Jenny