Finally funkar sladden till mobilen och finally har man Internet!

Lisa åkte till cypern för några timmar sedan, Karins plan lyfter vilken minut som helst. Internet funkar inte så detta skrevs för flera timmar. Alla lämnar mig ...

Var hos farfar igår. Som vanligt hoppade man mellan att vara orolig till att le för att han är så gullig. Men denna gång mest oro. Han hade nämligen skadat sitt knä och kunde knappt röra sig utan att grimasera av smärta. Men inte ville han åka till sjukhuset heller.

Kom hem straxt efter klockan 18:00. Skulle då till Karin, så det var bara att äta lite snabbt och sedan invänta taxin som skulle komma körandes 19:15, den kom lite tidigare, närmare bestämt 10 minuter tidigare. Så det blev lite stressande och sedan fick man se ett osminkat träd som chaufför.

Våra kvällar har börjat blir galnare och galnare nu för tiden. Det är så sällan vi ses, vilket gör att vi båda två blir helt galna när vi väl gör det. I början funkade det ändå och saker och ting spreds ut över loppet av en natt. Men på den senaste tiden löper vi amok de två första timmarna vi är med varandra. Sedan har vi använt all energi för hela kvällen så resterande tid är vi som två 95-åriga tanter sittandes på ålderdomshem, för trötta för att sticka eller prata om gamla minnen.

Igår var man även miss. Populär, då utöver Karin var det fyra andra hörde av sig och frågade om jag ville hitta på något. Bara lite lagom skryt sådär. Dessutom hade jag och Karro återigen en av våra långa och mycket meningsfulla konversationer.

Apropå skryt, vi sprang ihop med Angela igår. Hon började direkt skryta om våra lilla ungdomskärlek Freddie. Blev ganska avundsjuk, men men han är ju ingen Jimmy Kyrk så.

Saknar min bror!
//Jennu