Fy farao vad trött jag är, det tar verkligen på en att umgås med systrarna Ahvander.

Måste börja hela historien med en tillrättelse, annars lär det bli utskällning från Jonna. Hon tog inte kontakt via mobilen. Nej, hon var så originell av sig och ringde till hemtelefonen. Så nu var den biten avklarad. 

När man sedan satt i bilen utanför huset kanske tio minuter senare och stack ut foten försvann greppet man hade under den på direkten. Lyckligtvis så hade man ännu inte klivit ut så man överlevde den biten. Höll sedan på att göra en första klassig tackling i amerikans fotboll rakt in i en utav bilarna som stod parkerade på uppfarten. Som tur var lyckades man få tillbaka balansen och kunde nästan krypandes ta sig till dörren. Lyckades skrämma Jonna, eftersom hon lagt märke till mig, trots min allt för långt ifrån Sly entré och faktumet att hon stått i fönstret hela tiden.
När man väl kom in i huset välkomnades man varmt av båda föräldrarna, det var nämligen så att efterrätten inte skulle serveras förrän jag anlänt. Så efter att man fått beskåda Jonna som hemhjälp blev den serverad.

Spelande började på direkten, det var Risk som stod på schemat. Efter lite mer än någon timmes spelande gick Kicki och Jörgen och lade sig, medan vi fortsatte spela. Men eftersom Risk är ett sådant krävande spel, både tidsmässigt och energimässigt så tröttnade vi efter ett tag och beslöt oss för att fortsätta spela lite senare. Man begav sig då ner till underjorden och Jonnas Batman grotta, mer känd som trädroten. Där blev det lite NFS, eller Cindy spelade medan jag och Jonna mest satt och klagade. Kampen om rollen som luddret blev mer och mer allvarlig, och liknade mer en kamp på liv och död. Det var nu tröttheten började ta över och det blev en jävla massa babbel, om bl.a. gröna västar och en viss Baker. Efter ett tag började det hela spåra ut ännu mer och det blev både larvar i öron och i former utav Jonna och Cindy. Vi råkade även ut för en mindre skada när Jonna dunkade rakt in i soffan.

Jag skulle kunna babbla på hela kvällen om det lilla äventyret hos Ahvander som precis som vanligt var fyllt med mysigheter, tokerier, skratt och flumm. Men känner att jag bara skulle svamla på så knappt jag själv förstår vad jag menar, har redan börjat med det.

Så ska avsluta det snabbt nu. Tack Jonna och Cindy för en typisk kväll med er. Är villig att ge bort min gröna väst, till den som vill ha. Men kom ihåg, först till kvarn!

//Jenny