Skulle egentligen springa denna helg, men igår hade jag ingen tid och idag ingen ork, så istället blev det en promenad. Efter ett tags vandrande och filosoferande så kom jag fram till att jag från och med nu ska släppa allt. Orkar inte längre vara den personen som hela tiden försöker hålla ihop allt och få allt att fungera. Nej, ska från och med nu släppa allt och ta det som det kommer. Som Johanna brukar säga, om man inte har några förväntningar så kan man inte bli besviken. Det hemska är bara att jag vet att inom loppet av max två dagar kommer jag vara tillbaka till samma gamla vanliga Jenny. Förhoppningsvis så kan man iaf få några timmars frihet.

Kom även på en annan sak under promenaden. SUBLIMERING! Det är svaret på de snart senaste två åren. Att saknade och tomrummet från fotbollen alltid funnits och länts av har jag alltid vetat, men inte att det var så stort som det egentligen har varit hade jag ingen aning om.

Fick igår en utskällning av två flickor eftersom det inte skrivs så mycket i bloggen som det en gång gjorde. Tog inte åt mig överhuvudtaget eftersom ingen av de två små flickorna verkar veta innebörden av ordet uppdatering. Men kände ändå för att sprida lite glädje i deras liv genom en uppdatering.

Fredag

Blev en mysig sen eftermiddag i skolan med Johanna, eftersom det nu är våran tur att ha den sena kemilabben. Åkte sedan hem och hann dammsuga lite i rummet innan det var dags att bege sig till Farsta för att möta Karin. Mat inhandlades och lite strul blev det, men det hör ju till.

Tog sedan en promenad på en sträcka som man inte gått på 1½ år. Kändes bra i början, fram tills man kom till skogen. Där fick man kämpa för att inte börja hyperventilera. Kändes ungefär som man gick där för första gången eftersom jag inte ens kände igen mig. Måste ha förträngt allt med omgivningen. Men så fort man kommit över bron så släppte allt och saker och ting blev precis som vanligt. Jag skrattade så mycket så jag knappt kunde gå.

När vi kom hem blev det middag tillslagning. Egentligen så var det mamma som gjorde det mesta, men jag och Karin tog som vanligt åt oss all ära. Våran tre rätters middag förvandlades snabbt till en två rätters. Vi bjöd även Ivan på lite mat och fick ett klart godkännande från honom. Men eftersom det var han så vet man inte riktigt hur godkänd maten ändå var. Resten av kvällen gick egentligen åt till att titta på Resident evil 5 . Något som både jag och Karin fick lida av under natten då de små gulliga zombiena kom på besök i våra drömmar.

Lördag

Skulle egentligen gått åt till att plugga matte. Orkade bara med två timmar, vilket egentligen borde vara tillräckligt, men tydligen inte. Sedan bar det av till Jonna. Ska inte säga avd som försiggick, sades eller gjordes där. Det skulle göra så både jag och Cindy stämplades som lika psykisk störda som Jonna. Jonna själv skulle troligen skickas till Neptunus i brist på andra sorters behandling av  världens alla expertpsykologer  Kan iaf avslöja några saker som skedde.

Det blev filmtittande, 10 things I hate about you och Tjocka som tjuvar. För er som undrar så började Jonna gråta av den första filmen. Sedan blev det kortspel. Kan även nämna några citat för er som inte var där men ändå vill känna er som av de närvarande denna kväll. "Det är fan najs.", "Jag har inte kommit än." "Varför har du två kort Jenny?"  Dessutom försökte Jonna gifta bort mig till "gullrumpan", men sa sedan nej till det s.k. frieriet.

När man sedan kom hem blev det lite pratande med Mr. United. Han förslog en ännu bättre kandidat till det framtida makevalet.

Denna dag vill jag inte prata om. Allt jag kan säga är att den varit så hemsk så jag ska nu i väntan på Supernatural låsa in mig på mitt rum och i min egna lilla värld. Krypa ner i sängen och lyssna på Brian McFadden eller titta på nostalgi filmer.

//Jenny