Ja, tiderna höll sig ... nästan. Vi träffades en kvart senare och begav oss mot gymmet. Det tog jätte lång tid dit med tunnelbanan, och jag fattar verkligen inte hur Karin orkar med att åka fram och tillbaka den vändan varje dag.

När vi väl hade betalat och kommit in i omklädningsrummet så insåg vi både att vi glömt något väldigt viktigt lås. Jag kom ihåg hur jag igår ägnade en tank åt att packa ner lås, men slog bort den med detsamma. Dumt gjort. Så vi fick gå upp och köpa varsitt lås.

När vi sedan kom ut i gymmet så märkte nog alla ganska snabbt att vi var nybörjare. Vi viste inte hur någonting fungerade eller vad man skulle göra. Förutom spinningscyklarna, så det fick bli uppvärmningen och nästan hela passet. Vi var där i ungefär en timma innan vi ansåg att vi både blivit nöjda.

När vi sedan var klara för att bege oss ut på en s.k. shoppingrunda så verkade båda ha humöret på topp. Vid tunnelbanan träffade vi några av Karins klasskamrater så hon fick några andra att babbla med ett tag.

Sedan var det bara att shoppa loss ... Karin hittade några saker och efter ett tag bestämde vi oss för att ta en kort sväng till Farsta för att köpa några saker och sedan dra hem till henen för lunch.

Men innan det så tvingade jag Karin att visa hennes skola, ska inte gå in på den nu. Har lovat Karin att det kommer komma ett inlägg om den senare ikväll.

På tunnelbanan hem så tittade vi på ett avsnitt av Drake & Josh. Hon fastnade faktiskt för serien.

När vi väl kom fram till Farsta så köpte jag en väska och sedan drog vi hem till Karin.

På bussen så kom jag på mitt nya nyårslöfte, ska säga dig Karin att jag kommer uppnå det.

Hemma hos Karin så åt vi och roade oss på lite sätt ... som vi brukar. Jag drog ett par riktigt bra skämt om Karin och hennes skola och fick reda på att jag nästan kommit halvvägs med mitt nyårslöfte. Tänk er, hade kommit halvvägs efter bara någon timma.

Eftersom Karin sa att hon hade mycket plugg att göra, vet inte om jag ska tro de, så ringde jag mor och bad henne hämta mig.. Det var ett väldigt känsloladdat avsked som skedde i Karins hall. Det blev någon minuts tystand fylld av sorg när jag väl hade fått på mig skorna, sedan kom en del ledsna miner. Vi tog farväl genom en lång kram, fylld med värme och kärlek och en del tårar fälldes även. Sedan stannade allt och jag sa: "Ses på lördag" och så gick jag. Hann knappt gå två steg utanför dörren förens jag hörde hur dörren låstes bakom mig.

Så kort sagt, detta var en riktigt skön dag. Det är inte förens nu jag känt av att man verkligen har lov.

Hoppas bara att jag slipper träningsvärken imorron så att man kan klara av rehaben utan några problem.

IBM, man.