HAR VÄRLDENS ENDORFIN KICK JUST NU. Jag skojjar inte. Hade tänkt lägga mig tidigt inatt och sova riktigt länge, eller kanske gå upp och se på handbollen imorron. Men just nu är det helt omöjligt. Kommer troligen aldrig somna eftersom jag misstänker att detta kommer sitta i till minst imorron kväll. Nu börjar också hungern komma.  FY FAN VAD KUL DET. Ni alla kan ju gissa hur det gick, men ska försöka sammanfatta allt kort, eller iaf kort för att vara mig.

När vi väl hade värmt upp och sett motståndarna värma upp så trodde jag att det skulle bli en riktigt plågsam match. Efter ungefär fem minuter spelade så väntade jag bara på att målen skulle rinna in. Men på något sätt höll vi emot och efter första halvleken så hade de utan någon tvekan haft de flesta målchanserna, medan vi hade haft den allra vassaste. Otroligt nog stod ändå 0-0. Ett tag in i andra gjorde Franci mål och vi började backa hem mer och mer. Man märkte hur motståndarna började bli mer desperat. Trots de skapade målchanser så fick de aldrig någon riktig farlig. Vi gick bara och väntade på att domaren skulle blåsa av. Men så rätt som det var så gjorde de 1-1. Lite besvikna men ändå väntat så vände vi oss upp mot avsparkspunkten. Vi slog avsparken och domaren blåste av, vi var alltså ½ sekund från vinst, ½ sekund från 6 poäng.

Aja, man ska väl inte klaga. Egentligen skulle vi ha förlorat matchen med flera mål. Hanna räddade oss helt klart. Måste bara få det sagt att laget var helt underbart! Så jävla härliga tjejer.
Anna, hoppas det inte alls var så farligt som alla trodde.

När jag åkte hem i bilen så slog det mig. Jag måste börja på fotboll igen! Det går verkligen inte utan den. Visste att jag skulle ångra mig i vintras när jag mer eller mindre tog det beslutet, men ju mer tiden gick ju mer trodde jag på att jag faktiskt skulle kunna klara mig utan den. Men verkligen inte.

Egentligen så insåg jag det för en längre tid sedan, när vi var på Blidö. Det var när Lena drog igång med det vanliga snacket som jag egentligen är ganska trött på att höra. Men det var ändå då jag insåg att det faktiskt var så ... "Det är precis som Helene, hon kan inte tänka sig ett liv utan fotboll."

Ska nu rycka tag i Alex så fort jag ser henne och fråga. Usch, det kommer verkligen bli en lång och plågsam väg, men som sagt. Jag ska fan dit igen! Imorron finns det bara två saker på att-göra-listan.

Städa rummet - har lovat mamma att städa innan skolan börjar.

Springa - Nu ska jag fan ta tag i skiten.

Ali <3 Bali