Till dig.

2007-05-26 @ 22:01:06

Idag var Farfar och Farbror hära. Det var väl skojj, som det brukar. Men jag spenderade ännu mindre tid med dom än vanligt, dels för att jag hade mycket plugg och dels för att du inte var här. Jag tänkte inte så mycket på det om jag ska vara ärlig, det känndes hur normalt och vanligt som helst, som att det hade varit så förut, när vet jag inte. Men det fanns där hela tiden omedvetet att du inte fanns där med oss.Det fanns en stund då jag kännde att det höll på att brista, jag vet inte vad som fick mig att tänka på det eller vad det var som fick mig att glömma det. Men det kom och försvann nästan lika fort. Det avr nog då jag förstod att det är inte förens när jag är helt ensam som jag verkligen kan känna hur det är och hur mycket jag saknar dig. Jag vet inte riktig om jag kan säga så, att ajg saknar dig, eftersom vi nästan aldrig ändå träffades. Men det är går inte att slå bort tanken att jag aldrig komemr få se dig igen och att vårat sista möte verkligen avr det allra sist. Det är så mycket jag ångrar som jag har gjort dom hära sista åren. Egentligen är det allt. När du blev sjuk så vågade jag inte inse att du verkligen var sjuk och att din tid snart var ute, du hade ju alltid funnits där så varför skulle du helt plötsligt inte vara det?
Jag önskar att jag kunde få ett möte till, bara ett så jag kunde få säga dig allt. Jag fattar det verkligen inte, vart är du? Du kan ju bara inte försvinna sådär, du måste ju finnas någonstans. Man kan bara inte försvinna helt spårlöst, man kan inte det. Snälla kom tillbaka, snälla låt mig vakna upp upptäcka att allt detta bara är min värsta mardröm. Låt mig vakna upp i eran säng på kontoret för några år sedan, låt det vara den sommaren. Den sommaren då jag var hos er, innan all skit hände. Innan du gjorde illa din fot och innan tiden började rinna iväg. Snälla farmor jag ber dig, kom tillbaka. Jag orkar verkligen inget mer, jag är så trött på att bära den hära masken. Att låtsas vara stark när jag är allt annat än det. Snälla, kom tillbaka så jag kan krama om dig och berätta hur mycket jag älskar dig.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback