28: Mars 2005

Är det datumet som aldrig kommer glömma! var så skakis. Var så glad och förväntansfull att det känndes som jag kunde spy. Kommer ihåg när vi åkte dit. När jag sa att Westlife var där inne i globen, och du sa till mig att hålla käften. Kommer ihåg hur det var dagarna innan. Hur jag inte kunde tänka på det för att vara nära att svimma... För jag fick den dära känslan i magen, känslan av total glädje. Och när jag helt plötsiligt förstod att jag skulle vara midre än 50 meter ifrån dom! 50 meter ifrån Westlife! Hehe.. Satt minst i tio min och bara tänkte på det.. drömmde mig bort... Hade så stora förväntingar när vi kom dit.. Och när vi satt där inne vill jag att det bara skulle börja.. Och när Dahni sjäng önskade jag att jag kunde spola fram tiden. Och när man såg er på skärmarna, så stod mitt hjärta stilla, det kändes som tiden stod stilla. Och så helt plötsligt kom ni ut genom gången under oss. Gud, den känslan går inte att beskriva! Det var som att allt släppte, men ändå fanns kvar. När ni gick runt. Och efter en timma ungefär så slog det mig, det var verkligen Westlife som stod där och sjöng. Det var ingen DVD eller video, utan det var verkligen ni! När jag tänker tillbaks på det idag blir jag skakis. Det var helt undebart. Har aldrig längtat tillbkas till en tid som jag längtar tillbaks till den konserten. Ni sjöng så underbart, började gråta när ni sjöng Unbreakable. Det var helt underbart! Det går inte att beskriva.
I'm gonna take this moment and make it last forever.