Nu är det såhär, att Karin har fått för sig att jag är en okänslig person som inte bryr sig om henne och hennes liv och att jag är mobad.
Karin om du bara visste hur fel du har. Jag är inte okänslig och jag bryr mig faktiskt om dig. Anledningen till att jag är som jag är för att jag bryr mig om dig. Jag vill att du inte ska låta någon trampa ner på dig och måste därför lära dig att säga ifrån och kaxa emot. Jag låtsas att jag är okänslig så att du hela tiden ska utvecklas och tänka ett steg längre för att du ska nå högre mål.
Sedan kommer man till den biten där du hade mest fel, för jag är verkligen inte mobbad. Det är du som är mobbad. Jag råkar bara vara offret ibland, men det gör mig inte mobbad för jag är som sagt inte som du. Dessutom är jag ingen äckelpanna, för du är det enda orginalet när det kommer till det.
"Det finns bara ett orginal och det är du"

Jag måste faktiskt vara ärlig, för det verkar som att jag har lyckats med allt detta. För på den senaste tiden har du blivit kaxigare, stöddigare och otrevligare. Jag tvivtlar faktikst ganska starkt på om jag vill fortsätta vaar din vän.
Nu när jag väl tänker efter så kommer jag fram till att det inte kan vara jag som gjort dig som du är. Det är din nya skola och dina nya klasskamrater. Ingenting av detta är bra för sin personlighet, inte för att du speciellt het men ändå du har ju en.
Challe och jag är oroliga. Vi saknar den gamla vanliga Karin. Hon som alltid var tyst när hon blev nertrackad och hon som alltid tog åt sig allt utan att säga emot. Sa hon nu emot så kom hon med bland det mest patetiska man kunde. Vi saknar helt enkelt den svaga Karin.