Kom precis hem, slutade kvart över elva idag ... fast egentligen när jag skrev mitt förra inlägg.
Jag är så jäkla trött just nu, och det är itne bra. För alltid när jag är trött börjar jag tänka på alla negativa saker, speciellt de som skett de senaste halvåret. Det har verkligen inte varit min tid, tror det aldrig har hänt så jäkla mycket skit på en sån kort tid för mig någonsin.
Det hela började redan i början av sommaren, jag börjar gråta bara när jag nämner det. Sedan fortsatte det med att man inte fick spendera så mycket tid med dom personerna som man ville umgås med. I slutet av sommaren skadade man sig och har därför iinte haft en enda rikigt träning/match sedan i slutet av våren. Den enda tränining jag har haft är den dära rehabliteringen 40 minuter i veckan sedan Oktober. Dessutom lades laget ner under den tiden, vilket gjorde att jag inte fick avsluta det med flickorna. Sen träffade man några CP barn vid Farsta IP. Det finns inga ord för sådnna patetiska människor! Sen har väl allt blivit fel i skolan. Jag fatatr itne vad jag håller på emd i engelskan och svenskan, visserligen så säger ju Marit att det går i engelskan. Hell no, säger jag bara. Naturkunskapen är också helt upp och ner, enligt mig alltså. Jag är så jäkla besviken där när det gäller det ämnet. Sen har man ju matten, den kan ju gå och dra något gammalt över sig.
Men egentligen så är allt mitt egna fe, det är det som är det värsta. Om jag bara hade skitit i skolan i våras och inte varit så jävla korkad så hade jag inte ens mått hälften av så dåligt som jag gör nu. För då ahde jag ändå varit där, då hade jag ändå visat att jag bryr mig. Om jag hade värmt upp ordentligt innan och tränat mer under sommaren så hade jag inte blivit skadad på cupen och då hade jag kunnat spela. Dessutom hade jag kunnat spelat de sist matcherna med laget innan man fick gå vidare. Sen om jag hade varit lite smart så hade jag vänt om och gått tillbaka till farsta, men nej då. "För det händer aldrig mig", hur fan kan man vara så dum och tro det? Så kort så är allt mitt egna fel, inte för att jag ville skylla på någon annan ... men man undrar verkligen varför man har satt sig själv i den situationen man är i ...

Pappa, jag älskar dig. Det är just du som får mig att vilja ändra på det och inte släppa det. Du är anledningen till att man vill vara stark, du är verkligen den viktigaste för mig.